Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Wedholm: Ur Ragundadalens saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den »atlantiska» tiden var för växt- och djurvärld ett lyckligt skede. Ragundasjön var då verklighet och på dess stränder frodades en rik lövträdsvegetation. Redan i början av sjöns tillvaro fanns här ett så värmefordrande träd som almen, och i dessa lövskogar var hasseln ett framträdande element. Fossila hasselnötter äro vanliga i östra Jämtlands myrar. I en av Ragundadalens branta älvbrinkar har man hittat rika lämningar efter ädla lövträd, ofta sammanbakade till stora lager, s. k. bladpapp. Brinken i fråga heter sedan gammalt Barksanden. Namnet torde tala för sig självt. I lövträdens hägn trivdes sydliga örter. Även gran har spårats till denna tid. Törhända infann sig då även den ståtliga smällvedeln (Astragaius penduliflorus). Den är i våra dagar en av Sveriges raraste blommor, men icke sällsynt i Stugun.
Det varmfuktiga klimatet ändrade sig så småningom. Hög-sommarvärmen steg ytterligare, men vintrarna skärptes och nederbörden avtog starkt. Sjöars och älvars vattenstånd minskade mycket under denna torrtid. Nu funnos också ek och lind, säkerligen även lönn. I nutiden är den cypressliknande strandljungen (Myricaria germanica) en ymnigt förekommande vacker dekoration på Indalsälvens stränder och holmar. Antagligen invandrade den under torrtiden från Tröndelagen.
Tiden gick. Även somrarna blevo kalla, nederbörden ökade i hög grad. Detta inträffade vid slutet av bronsåldern och därmed började den stora klimatförsämringens skede, som varar alltjämt, ehuru något mildrat. Vattendragen svällde, sumpmarkerna växte. Granen, som tidigare intagit en blygsam plats bredvid sin mäktiga frände tallen, fick av den kallfuktiga väderleken sin stora chans. De glada, ljusa lövskogarna sprängdes av övermäktiga granarméer. Även tallen måste ibland vika. Ragundadalen blev dystrare. Ek, lind, lönn dogo ut i tur och ordning. Hassel och alm höllo länge stånd. Så dog hasseln. Almen håller än i dag sina tvenne sista positioner. Värmefordrande örter delade de ädla lövträdens öde. Finska, ryska, sibiriska blomster utbredde sig. Till deras skara höra den förtjusande, numera så ymniga åkerbärsörten (Rubus arcticus), det sirliga lappsolögat (Ranunculus lapponicas), som tillhör skuggiga grankälar, och den gulstjärnblommiga myrbräckan (Saxifraga hirculus), ett smycke för de östjämtska myrarna, där den uppträder i stor myckenhet. Två stora rariteter få vi också föra hit, nornan (Calypso bulbosa), som visst innehar skönhetspriset bland svenska blommor, och den vackra sibiriska toltan (Mulgedium sibiricum).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
