- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1934. Jämtland /
134

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Wedholm: Ur Ragundadalens saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om skogsfrun tala Ragundabarnen gärna. Kanske har det fantasieggande samtalsämnet något samband med den omständigheten att skogsfruns underliga blomma (Epipogium aphyllum) tycks äga sina käraste gömslen i deras hembygds bergiga skogar. När denna sällsynta, av många framstående botanister aldrig skådade orkidé först fann behag i Ragundatrakten vet nog ingen. Någon av de äldsta inbyggarna är den knappast.

I Statens historiska museum i Stockholm har författaren ibland stannat inför den spjutspets av ben, som blivit funnen i Offerdal (se sid. 39) och som daterats till stenålderns äldsta tid. Offerdalsvapnet är möjligen sju å åtta tusen år gammalt. Något jämförbart föremål är icke känt från Ragundadalen. Men den yxa av älghorn, som anträffats i Görvik icke allt för långt därifrån och som i ålder anses närma sig spjutspetsen från Offerdal, antyder att människor strövade i Ragundadalen redan under den äldre stenåldern. Å andra sidan äro Ragundafynd ytterst sparsamma, icke blott från stenåldern utan från förhistorisk tid över huvud. Bronsåldern och den äldre järnåldern äro ju för hela Jämtlands vidkommande så gott som okända perioder. Klimatförsämringen, »fimbulvintern», vid bronsålderns slut var nog en katastrof inte bara för ömtåliga växter och djur utan också för människorna. Något som förtjänar namnet bygd fanns i Ragundadalen knappt före folkvandringstiden.

Forna tiders Ragundabor ägde god tillgång pä vilt. I vattendragen dvaldes fisk i överflöd, i skogarna älg, björn, bäver, mård, tjäder och annat jaktbart. Skog sveddes. Teg bröts. Folket frös och svalt men segrade tillika, här som eljest i våra förfäders Sverige. Långsamt vidgades bygden. Kring 1200-talets begynnelse uppfördes vid Ragundasjöns strand den gråstenskyrka, som ännu står kvar som ett vackert minnesmärke.

Skiftande öden övergingo bygden. Digerdödens mordängel gick fasansfullt fram. Vårdkasar flammade från Vättabergets hjässa, när ofred rådde mellan nordiska brödrafolk. Under 500 år utgjorde Ragunda tingslag det norska Jämtlands mest framskjutna utpost. Rakt på det av Gustav Adolf grundade Sundsvall pekade den. I en upprörd tid avrättades för landsförräderi Ragunda kyrkoherde och tolv bönder. Men skillnaden mellan förräderi och fosterlandskärlek var nog den gången svår att draga.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:06:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1934/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free