Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Wedholm: Ur Ragundadalens saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År lades till år, sekel till sekel. 1700-talet led mot sitt slut. Ett drama stundade i Ragundadalen, i våldsamhet och omfattning jämförbart blott med den naturrevolution, då inlandsisen halshöggs av jätteissjön.
Hur Ragundasjön och Storforsen verkligen sågo ut under sin livstid, därom är vår kunskap sorgligt bristfällig. Varken av sjön eller fallet bevaras ens en handteckning eller en samtida god skildring. Man tvingas att alltför mycket taga sin tillflykt till fantasifylld folklig tradition.
Ragundasjön var omkring två och en halv mil lång. I allmänhet var den smal och ägde i sina övre partier en älvsjös karaktär. Där Hammarforsen nu befinner sig, snörptes sjön starkt ihop och blev än trängre genom att en ö, Bredteg, var här belägen. Särskilt i fjällflodstider gjorde sig ett strömdrag bemärkt på denna punkt. Sjöns nedre delar ägde vida vattenytor och här observerades aldrig strömsättning. Ragundasjöns största bredd överskred tre kilometer.
Området kring sjöns utlopp var egendomligt utformat. Här befann sig den grunda Sandviken, flankerad av Bobergs- och Kvarnuddarna. Öster om den senare kastade sig Indalsälven utför Storforsens stup. I Sandviken mynnade den obetydliga Boängsbäcken. Mot söder begränsades viken av en ås, kallad Remmen, vilken bestod av grus, sand och lera. Åsryggens lägsta punkt befann sig blott omkring 11 meter över sjöns yta. Remmens bredd översteg näppeligen 200 meter. Ur åsens leriga bas framvällde en vattenrik bäck, Lokängsbäcken, som i sydlig riktning genomflöt en sumpig dalsänka, Lokängarna. Bäcken uppstod av vatten från Ragundasjön, vilket genomsipprade Remmens sand- och gruslagar. Ett stycke nedanför Storforsen sammanflöt Lokängsbäcken med Indalsälven.
Av ålder hade Ragundaborna hyst den föreställningen, att Indalsälvens utlopp ur deras sjö ursprungligen varit förlagt till Sandviken och Lokängarna, men att älvstränderna någon gång i forntiden rasat igen och tilltäppt flodens fåra. Älven hade då tvungits att slå in på en östligare väg. Denna gamla förklaring till Storforsens uppkomst är i sanning märklig och delas på sätt och vis av nutidens forskare. Den av traktens befolkning utpekade leden var just Indalsälvens av inlandsisen omstuvade gamla fåra, vilken i det föregående omtalats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
