- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1934. Jämtland /
149

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Wedholm: Ur Ragundadalens saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruktansvärt brak bröts den nyss bildade barriären och floden fortsatte, härjande, sin bana.

Även längre ned efter ådalen bortrycktes holmar, åkerjord, fiskebyggnader, sågar, kvarnar, lador och boningshus. På vissa sträckor av sin väg var flodvågen »brungrå av jord och lera, gul av bortfört flottningsvirke och grön av lösryckta träds lövverk». I sådana ordalag är den beskriven av ögonvittnen till dess framfart i Indals socken, en trakt belägen ungefär 8 mil nedanför genombrottsstället vid Sandviken. Ända till Indalsälvens utlopp i havet sträckte sig katastrofens verkningar. Ett »150 lästers skepp» vräktes här över ända och kastades upp på land. Älven bildar i Klingerfjärden det mest imponerande delta någon svensk flod äger. Detta blev i detalj omskulpterat och starkt utökat.

Under tappningen av Ragundasjön samlade sig älvvattnet inom sjöområdet i en ström, som med rasande fart skar sig ned i sjöns botten. Här följdes den fåra Indalsälven ägt före istiden, alltså långt innan Ragundasjön existerade. Skärningen begynte i Sandviken. Redan under katastrofnatten nådde den Prästbergsudden, belägen nedanför den nutida prästgården. Här var sjöns botten mera motståndskraftig och ledde till uppkomsten av ett vattenfall. Detta blev beståndande en vecka. Hindret var då övervunnet och fallet började »vandra» uppför strömmen. I närheten av den lilla ön Bredteg mötte fast berg. Ön borteroderades delvis, vad som återstod blev älvstrand, men mot klippan kom flodens raseri till korta. Ett nytt mäktigt vattenfall var skapat. Det består än i dag och bär ett ryktbart namn, Hammarforsen. Storforsens död ledde till Hammarforsens födelse.

Huss hade lyckats. Ja, långt fullständigare än hans uppdragsgivare och säkerligen även han själv någonsin anat. Vattnets demon, som trollkarlen frambesvurit, hade ryckt ledningen ur hans hand och på ett fruktansvärt sätt fullföljt sina egna intentioner. Förödelsen var förfärlig. En underlig syn mötte Ragundaborna morgonen den 7 juni. Deras kvällen förut så strålande sjö var försvunnen. Dess botten låg blottad, svartgrå, mörjig, avskräckande. Här och var bildade den gölar, där fisk trängdes och sprattlade. All samfärdsel mellan stränderna var utesluten. När sommarvärmen ökade, lägrade sig över nejden en stank av gyttja och ruttnande fisk. Hur flodvågen farit fram nedanför sjöområdet har redan skildrats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:42:27 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1934/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free