Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Åkerlund: Ur Sylarnas skapelsehistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gösta Åkerlund:
UR SYLARNAS SKAPELSEHISTORIA
Vad är naturligare än att i en STF:s årsskrift om Jämtland ägna några sidor åt Sylarna, dessa landskapets högsta toppar, vilka blivit medelpunkten för turistlivet inom våra sydligaste högfjäll. Författaren, som fått den nöjsamma uppgiften, vill söka lösa den genom att ge några snapshots ur Sylarnas geologiska historia och påpeka de krafter, som verkat formdanande på massivet, alltså från geologisk ståndpunkt ge en liten presentation av dessa inte bara turistiskt utan även vetenskapligt mycket givande trakter.
Vi göra intet försök att genomtränga det dunkel, som insveper tiderna före den sista skandinaviska nedisningen. Vi veta så litet om dem. Kanske mötte vi då tigern och elefanten på de platser, där nu endast renhjordarna klappra fram över vidderna. Kanske växte då djungeln tät, där nu endast isranunkeln finner sig tillrätta mellan stenarna. Nog av, kölden kom och isen med den. Dock inte som en tjuv om natten! Under årtusenden hade den förberetts och förebådats av en långsamt men säkert gående temperatursänkning. Då en morgon den första snöhättan låg över den högsta bergstoppen, betecknade detta endast, att ett tidsavsnitt hade förflutit, som var helt obetydligt i förhållande till de tidrymder, under vilka landisen senare skulle bildas och sprida sig ut över norra Europa. Några sällsamma mellanspel i detta drama, då isen helt eller delvis var bortsmält men kom åter, anse vi oss ovidkommande och låta ridån gå upp, när isranden definitivt började flykten för de ljumma fläktar, som betecknade ett varmare klimats annalkande.
Inte över fjällkedjan utan längre österut var landisen mäktigast, när avsmältningen började. Öster om Storsjön låg den jämtländska isdelaren. I dessa trakter borde då isen ligga kvar längst, och landet blottades också för Sylarnas vidkommande från väster till öster. Först stucko de högsta topparna upp ur isöknen, men allteftersom täcket tunnade av, blevo fler och fler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
