Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Åkerlund: Ur Sylarnas skapelsehistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schematisk teckning som åskådliggör, hur issjöarna av inlandsisen dämdes upp mot fjällkedjan, över vars pasströsklar deras vattenmassor sökte sig utlopp mot Atlanten.
Det var inte endast från den tillbakavikande isen, som vattnet kom, utan även från fjällen. Ja, från norr och söder, öster och väster störtade vattnet till. Det dånade och skummade och forsade. Det var den frilagda jordens våldsamt brusande symfoni. Rännilarna blevo bäckar och åar och floder. Och dessa blevo sjöar: de isdämda sjöarna, vilkas strandlinjer ännu på 1800-talet voro en gåta för geologerna, men som genom senare tiders forskning klarlagts, vad beträffar utsträckning och utveckling. Från Sylarna rann vattnet först till Ena- och Handöl-issjöarna. Senare uppgingo dessa i Storli-issjön och Duved-issjön. Den sista i raden och största, den centraljämtska issjön, betecknade med sin tappning, varvid den sista isresten i öster genombröts, att den postglaciala eller nuvarande geologiska tiden begynt.
Men Sylarnas ishistoria är inte avfärdad härmed. Visserligen hade landisen ett par årtusenden före den centraljämtska issjöns tappning lämnat fjällkedjan, men detta betydde inte någon avsevärd klimatförbättring för området. Arktiska förhållanden ha tvärtom varit rådande under lång tid framåt. Trondheim-Sylområdet har troligtvis utgjort en isolerad avsmältningszon, på alla sidor utom mot havet i väster omgiven av den temperatursänkande ismassan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
