Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Åkerlund: Ur Sylarnas skapelsehistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slottsdalen. Den heldragna linjen kring namnet Forn-Slottstjärn betecknar den forna stranden, som ännu delvis kan skönjas i terrängen. Den streckade linjen änger det ungefärliga läget av den ändmorän, som dämde upp tjärnen.
Av allt att döma ha vi här haft en glaciär, som under sin reträtt lämnat dessa spår efter sig. Den har stått i förbindelse med Tempeldal-glaciären, men dess fortsättning uppåt har framför allt varit i dalen mellan Slottet och Vaktklumpen, här förslagsvis kallad Slottsdalen. Låt oss stanna ett ögonblick inför den. Allfarvägen till »Toppen» och Syltjärn går ju därigenom.
Slottsdalen har en gång varit fylld med en is, som vi lämpligen benämna Slottsglaciären. Dennas rand blev en tid stående vid mynningen ut mot Sylälvsdalen och avlastade där en stor ändmorän. Men då klimatförändringen ständigt gick mot det bättre, kunde glaciären inte länge stanna vid moränen på krönet utan drog sig tillbaka, först över den jämna dalbottnen, sedan uppför sluttningen, där den första stora drivan möter en senare tiders toppvandrare. Vad skedde nu? — Jo, vattenmassorna från den försvinnande istungan uppdämdes av den förut nämnda moränen, varvid Slottsdalen kom att upptagas av en liten sjö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
