Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Åkerlund: Ur Sylarnas skapelsehistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi kalla den Forn-Slottstjärn. Huru länge denna tjärn blev bestående är inte gott att säga. Men den låg tillräckligt länge för att hinna ge upphov till en strandlinje, vilken tydligast är utbildad strax nedom Slottets nedrasade block. Det skarpa strandhaket är omöjligt att ta miste på. Strandlinjen borde rätteligen fortsätta också på andra sidan, på Vaktklumpen, som tydligen måste ha avgränsat sjön mot norr, men den kan endast med svårighet återfinnas där. Då vi inte gärna kunna beskylla sjön för att ha saknat strand på denna sida och då denna strand inte gärna har kunnat utgöras av en isvägg, som sedan bortsmält, måste vi se orsaken hos sluttningen själv.
I fjället verkar en markförstörande faktor, som vi kalla jordflytning. På sluttningar råkar vattensjuk jord i långsam rörelse. Mycket långsam måste vi tillägga, ty rörelsen som sådan är inte iakttagbar för ögat. Strax söder om Nystation kan man se jordflytningsvalkarna som stora björntassar på sluttningen från Knippen (Herrklumpen). En händelse, som visserligen inte hör till vanligheten men dock talar för, hur aktuellt jordflytningsfenomenet är i våra alpina regioner, inträffade förra sommaren. En av valkarna brast plötsligt och flöt ut som ett skred. Några dygns ihållande, hårt regn var väl här droppen, som kom bägaren att rinna över. Det var med andra ord markens ökade vattenhalt, som förorsakade skredet. Under sådana ogynnsamma förhållanden förvånar det knappast, att strandlinjen endast delvis finnes i behåll. Vi skola nu se, hur även hela Forn-Slottstjärn mötte sitt öde tack vare jordflytningen.
Sitt avlopp måste tjärnen ha haft över eller genom moränen. Grus- och stenmassorna blevo här mer och mer utsatta för jordflytning på grund av ständigt genomsipprande vatten. Först började moränens yttersidor att ge sig iväg, och barriären, som dämde vattnet, blev tunnare och tunnare. Så kom en dag, då den inte längre kunde hålla stånd mot trycket — den brast. Och bortförande nästan hela moränen störtade vattenmassorna
ned mot Sylälven, där grusmängderna avlagrades i grytan nedanför. Ett brett bälte renspolat berg, där glaciärbäcken nu skurit en liten kanjon, visar störtflodens framfart. Det grövre materialet stannade närmast sluttningen, det finare fördes längre bort, och det är svårt att nedåt avgränsa denna deltakropp; den har spolats bort av Sylälven så när som på några isolerade rester. Vid första påseendet ligga dessa utspridda utan ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
