Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Till Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare utlänningar. Förbi Kallsjön och Juvuln drar från år 1880 grosshandlaren Percy Luck med sitt stora sällskap regelbundet år efter år upp till Ytteräng och från 1887 till Hoberg ända uppe vid Torrön. Det var en hel expedition. När man väl kommit fram till Järpen dröjde man, berättas det, tre dagar för att acklimatisera sig för luften, så bar det vidare per karriol eller trilla till Bonäset, därefter med hjulångaren »Thor» över Kallsjön och slutligen rodd i förhyrda båtar över Juvuln till Ytteräng. Där var det lämpligt att åter stanna några dagar för ytterligare acklimatisering. Den sista lilla sträckan över sjön Torrön ledde till målet för sommarvistelsen. Sjöarna häruppe voro underbara fiskevatten, som kunde locka en sportälskande engelsman — och för sportfiske är trakten känd än i dag. På samma sätt finna vi mångenstädes i de yttersta gårdarna mot fjället uppgifter om de tidiga fiskarna och jägarna. Där var Amerikas svenskfödde minister W. Thomas, som år från år kom åter först till Vallbo, sedan till Västra Vålådalen, och med egna jakthyddor i Ottfjället, i Kyrkstensfjällen och vid Smällhögarna var en väldig Nimrod, där var Hammarström i Bådsjöedet, Liljevalch i Medstugan, Nicols i Skalstugan, Ljunglöfs i Stora Rensjön, Dickson i Rensjösätern och Kennedys på Landverk, för att inte förglömma Konungens jaktklubb, sedan 1890 i Anarisfjället söder om Vallbo. Det var den privilegierade överklassen, som skall turista med bössor, hack i häl följd av medelklassen, som turistar på ett mera okrigiskt sätt och för vilken fjället inte är jaktmarkerna utan det stora romantiska äventyret.
Lättast åtkomligt av alla fjällen var redan från början Åreskutan. Banan nere i Åredalen drager fram alldeles vid foten av fjället och Åreskutan utgör ett ypperligt mål för de fjällhungrigas stora skaror, vilka icke ha lust eller krafter att ge sig ut på långfärder. Man kan ju för att tala med en resehandbok snart sagt gå direkt från järnvägskupén upp till fjällets topp. Svenska turistföreningen skyndade också att utpricka leden. Visst var det mödosamt med bestigningen men »när man ser horisonten vidga sig för varje erövrad höjd och det storslagna panoramat allt vidare utbreda sig, sporras man till ytterligare ansträngning och når till sist segerglad kumlet på högsta toppen.»
Bestigningen av Åreskutan var dåtidens fjällprov. Däruppe stärktes lusten att besegra mer av fjällets väldiga vidder, ty man fick där skåda ut »över ett landskap som till ett omfång av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
