Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl J. E. Hasselberg: Från turistväsendets barndom. Jämtländska minnen och reseanteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl J. E. Hasselberg:
FRÅN TURISTVÄSENDETS BARNDOM
JÄMTLÄNDSKA MINNEN OCH RESEANTECKNINGAR
Fjällvandringar och överhuvud fotvandringar voro under min
barndom, som inföll på 1860-talet, så gott som okända. De
turistresor, som på den tiden förekommo i Jämtland, företogos
på landsvägarna; de gällde så gott som undantagslöst Åreskutan
och Tännforsen. Några andra turistattraktioner kände man ej
till. Bestigningen av Areskutan utgick nästan alltid från Åre
med Mårten Stefanssons gård — den tidens turisthotell — som
replipunkt. Tännforsen besöktes via Bådsjöedet. Jag var endast
åtta år gammal, då jag år 1864 i mina föräldrars sällskap
företog färden till dessa ställen, och kommer ännu väl ihåg det
mäktiga intryck, som de väldiga fjällen utövade på mig och den
skräckkänsla, jag erfor, då jag vid rodden över Tännsjön hörde
forsens dån, som ljöd allt starkare, ju mer vi närmade oss den.
Tre år senare återkom jag till samma trakter, då i sällskap
med min informator. Min första fotvandring ägde då rum.
Vi utgingo från Huså, som då var ett livligt samhälle, där
bruksdriften var i full gång och lastkärror dagen i ända
skramlade på bruksgatan. Det var en ovan sensation för den som
kom från Östersund, min barndoms stad, då ännu en tyst och
stilla ort, som blott vid de tre årliga marknaderna företedde
ett rörligare liv. Mitt bästa minne från fotvandringen i fråga,
som gick runt Areskutan (delvis på fjällsluttningarna) till Åre,
var den för mig nya och överraskande bekantskapen med
fjäll-tloran, den alpina såväl som den subalpina, och nöjet att med
mitt herbarium få införliva dyrgripar sådana som Azalea, Dryas,
Phyllodoce, Viola biflora och andra, ranunkler och
Saxifragaarter ej att förglömma; det var på detta sätt den kärlek till
botaniken, jag hyste under hela min skoltid och ännu långt senare,
grundlades. Utflykter till fots gjordes under denna färd, som
försiggick år 1867, även till andra ställen i Kalls och Åre socknar.
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
