Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl J. E. Hasselberg: Från turistväsendets barndom. Jämtländska minnen och reseanteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej heller vintersport — om slädfärder och kälkbackåkning ej medräknas — hörde i min barndom till vanligheterna. Det hände väl, att skolynglingar från fjällsocknarna togo med sig sina skidor och åkte i backarna på Frösön, men sådant utgjorde undantag. Själv erinrar jag mig blott ett par enstaka tillfällen, då jag försökte mig på detta numera så allmänna fortskaffningsmedel, varmed varje skolpojke är förtrogen. En kamrat från Ström, som sades kunna åka obehindrat i snårig vildmark och göra skidhopp, betraktades av mig och andra stadspojkar som ett fenomen. Sportintresset var överhuvud ringa eller obefintligt.
De flesta sommarresor under min barndom skedde med skjuts. Mina föräldrar använde därvid merendels egna hästar. Jag åtföljde dem ofta till grannsocknarna, oftast till Brunflo, där min fars domareboställe var beläget. Flera gånger utsträcktes färden ända till Sundsvall för att därifrån fortsättas med ångbåt (hjulångare) till Gävle eller Stockholm. Ångbåtarna — Chapman, Berzelius, Thule och andra — anlöpte en mängd hamnar vid kusten; sjöresan tog följaktligen lång tid.
Min första egentliga fjällresa gick av stapeln 1872. Målet var Oviksfjällen, som vid den åsyftade tiden för den stora allmänheten var en terra incognita, en vit fläck på kartan. Att jag kom att företa denna färd berodde på att jag under sommaren nyssnämnda år vistades i Sunne prästgård. Familjen Arbman därstädes stod i livlig förbindelse med mina föräldrar. Hemmet har skildrats av yngsta dottern Rosa i hennes böcker »Troll-Anna i Bäckmon», samt »Kapten Silfverbrand och andra berättelser». Det var ett sångens och musikens hemvist, och husets ungdom utmärktes tillika av starka litterära intressen. Till umgängesvännerna hörde bl. a. även de unga i Ovikens prästgård — syskonen Tirén. De två äldsta, Kristina och Johan Tirén, hade ofta besökt fjällen, merendels i sällskap med de bönder, som å klövjehästar förde varor till och från fäbodarna, men även på egen hand, så att de hunnit förvärva en viss förtrogenhet med fjällstigarna. Dylika färder hade gjorts även av andra ungdomar, som hade sina hem i Oviken, Hallen, Mattmar, Mörsil och närgränsande socknar. Men en fjällfärd, företagen av ett större sällskap utan annat ärende än att se och njuta av fjällnaturen, torde knappt ha ägt rum före den som nu skall skildras. Jag håller ej för otroligt, att den var den första i sitt slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
