Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl J. E. Hasselberg: Från turistväsendets barndom. Jämtländska minnen och reseanteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi voro nämligen ej färre än nio personer: tre Tirénar, på vilkas initiativ färden kommit till stånd, tre Arbmänner och tre andra. De två yngsta i sällskapet voro blott 14 år, själv var jag sexton.
Av naturen skönhetsälskande, genom vår ungdomslektyr fostrade i romantikens skola, väl förtrogna med Coopers vildmarksskildringar, Stagnelii fantasilandskap, Bernardin de Saint-Pierres naturbeskrivningar och Fouqués stämningsmättade sagovärld, nyfikna på det ovanliga och okända, voro vi samt och synnerligen i hög grad predisponerade för att uppskatta och njuta av vad fjällvärlden kunde ha att bjuda oss. Vad gömde sig bakom de väldiga skogsåsar, som omgåvo bygden? Hur månde de blåa, snöskimrande fjällen, vilkas skönhet vi så ofta beundrande skådat i middagsljuset, i morgondager och aftonglans, te sig på nära håll? Hur tedde sig bygden, betraktad från dessa väldiga höjder? Hur levdes livet därborta i vildmarken, där »bupigorna», några här, några där vallade sina hjordar och gjorde dem inkomstbringande för sina husbönder? Sådana frågor rörde sig inom oss, då vi begåvo oss av. En onämnbar tjusning bemäktigade sig oss i den mån vi närmade oss fjällvidderna; de voro för oss jungfrulig mark, vad vi sågo där var för oss idel upptäckter, allt ägde nyhetens hela behag, varje landskapstavla beredde oss en sällsam, aldrig förr erfaren njutning. Med välbehag inandades vi den friska fjälluften, som så underbart stärkte våra krafter, att vi väl orkade med våra stundom dryga dagsmarscher.
Den drygaste var den första — över fyra mil. Den förde oss från Oviken till det vid Hundshögens fot belägna Valskaftet, dit vi först vid midnatt nådde fram. Vi mottogos på det vänligaste av bupigan, som knappt kunde finna ord för sin förundran att vi underkastat oss dylika strapatser utan att vara tvungna därtill. Andra resdagen medförde vårt första äventyr — störtregn och våldsamt åskväder, varunder vi gingo vilse men slutligen, vägledda av en åskrädd kalv, kommo fram till en fäbodvall, fast en annan än den, vartill vi ämnat oss. Natten tillbragtes i Västra Arådalens fäbodar. Tredje dagen ägnades åt Hundshögen, vars kam vi övergingo. Här påträffades en varg, som dock lät sig skrämmas av flickornas rädda skrik. Målet för dagen var Bugårdsbodarna. Bupigan här, kallad Si-Anna, berättades genom trollkonster ha förvridit huvudet på ynglingarna i bygden, så att en mängd av dem voro över öronen förälskade i henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
