Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl J. E. Hasselberg: Från turistväsendets barndom. Jämtländska minnen och reseanteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att vi med vår romantiska läggning voro intresserade att få se en flicka, utrustad med så trolska egenskaper, säger sig själv. Den Armida, vi väntat oss finna, företedde emellertid inget ovanligt; hon liknade andra bondflickor i sätt och utseende. Men vackra ögon hade hon, och det var väl i dem, förtrollningen låg. Fjärde dagen förde oss genom en skog, varom den bedårande Si-Anna sagt oss, att det i den fanns gott om björnar. Och just här råkade vi på nytt gå vilse. Till all lycka återfunno vi efter någon timmas ängsligt sökande vandringsleden, som utmärktes genom bläckning å träden, och hunno mot kvällen till Rönnåsens lilla fäbodvall, där vi måste tränga ihop oss i en enda stuga. Femte dagen utgjorde resans höjdpunkt. Vi bestego Drömmen och fingo från dess topp i klaraste väderlek njuta av den hänförande utsikten, som väl ej hör till de vidsträcktaste men till de skönaste, som de jämtländska fjällen ha att erbjuda. Den leende Storsjöbygden utbreder sig här på ena sidan medan på den andra västerut fjällkedjor upptorna sig. Följande dag kommo vi till Storgrävlåns fäbodar och den därpå följande voro vi åter till utgångspunkten — Ovikens prästgård.
Resan hade räckt en vecka — en tid, som syntes alltför kort. Vi hade, andligen talat, blivit bergtagna, och det var med vemod, vi återvände till bygden och vardagslivet. Vi voro fast beslutna att en annan sommar förnya vårt besök i den fjällvärld, vi lämnat bakom oss. Färden blev för de flesta av oss av stor betydelse. Den lärde oss att högre skatta och älska vår jämtländska hembygd. Den lärde oss förstå den nya norska litteraturen och särskilt Björnsons Fortællinger, som från denna tid kom att tillhöra vår käraste läsning. Den stärkte hos Johan Tirén det skönhetssinne, den kärlek till fjällen och deras invånare, som sedan kom att känneteckna hans konstnärliga produktion.
Vad mig personligen angår, är det från denna minnesrika färd, som mitt intresse för jämtlandsnaturen och dess skönhetsvärden datera sig. Redan medan den pågick började jag till hjälp för minnet och med tanke på en blivande resebeskrivning (som ej blev av) göra en del korta, för en utomstående stundom kanske nog så orakelmässiga anteckningar i min annotationsbok — något som vid senare fjällresor upprepades och blev en vana. En del landskapsbilder ritade jag även i boken, ehuru jag aldrig lärt mig teckna — vi som läste grekiska voro i skolan alltifrån fjärde klassen befriade från teckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
