Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl J. E. Hasselberg: Från turistväsendets barndom. Jämtländska minnen och reseanteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kläder till ombyte medtogos ej men väl trenne bössor, fast intet blev skjutet utom två rapphöns —
vargen var försvunnen, innan vi hunnit ladda. Ingenstädes utom i Rönnåsen ville flickorna å sätervallarna ta emot någon betalning, vadan resekostnaderna voro så gott som inga.
Sedan på sätt här skildrats isen blivit bruten, började sällskapsresor till fjällen företagas även av andra, särskilt av skolynglingar. Betecknande är, att ett sällskap om fyra sådana, som på en färd till Oviksfjällen såsom reskassa medfört en tiokronorsedel, vid återkomsten hade samma tia kvar. Dels hade de ej fått betala för sig, dels hade man ej kunnat ge tillbaka på tian, när de lade fram den; färden kostade dem följaktligen ingenting.
Min nästa fjällfärd, som företogs två år därefter, gällde bl. a. Åreskutan.
Den tredje ägde rum år 1880, då Oviksfjällen för andra gången besöktes. Mitt ressällskap bestod av tre syskon Hammargren, två bröder Tirén och två syskon Arbman. Färden gick från Oviken över Bugårdsbodarna, Glen, Prästläkardalen, Högläkar-dalen, Bydalen, Fjällhalsen, Mårdsbodarne, Hallhögåsen och Hallens kyrkoby till Marby, varifrån vi rodde till Sunne prästgård. Dromskåran besöktes, flera fjäll bestegos. Långa raster gjordes i fäbodarna, särskilt i Bydalen — då en vanlig idyllisk fäbodvall med trenne bodstugor. Vi tillbragte här två hela dagar, roande oss såsom i de vallar, vi förut besökt, om kvällarna framför stockelden å spiseln eller vid bålet i skogsbrynet med att röka och koka kaffe, med sittlekar, sång och tillfällighetsdiktning. Om varje fäbodvall, som vi passerat, diktades en visa. Färden räckte i nio dagar och var, ej minst i följd av de däri deltagande flickornas påhittighet och friska humör, en av de nöjsammaste, jag varit med om.
Sommaren 1882 företog jag jämte tre andra studenter (min yngre bror Gunno, O. Tirén och D. Rudin) en ny fjällfärd, längre än de föregående. En dylik långfärd genom den jämtländska fjällvärlden torde dessförinnan knappt ha förekommit. Då det kan vara av intresse för nutida turister att höra, hur en längre vildmarksfärd gestaltade sig före de prickade ledernas och bekväma natthärbärgenas tid, torde den något utförligare böra omnämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
