Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Carl J. E. Hasselberg: Från turistväsendets barndom. Jämtländska minnen och reseanteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gästfrie lappkungen — Jon Jonsson — bjöd oss på »mylta» (hjortrongröt med grädde) m. fl. läckerheter och roade oss med att på sin fiol spela bondpolskor, som den musikaliske Rudin på hans önskan sökte ackompagnera på en kammarorgel. Det var ej lätt för denne att följa med; orgeln kom beständigt i efterhand, en omständighet, varav Vallbo-kungen dock ej lät sig störas.
»Fast spelmännen ej följdes åt,
Fiolen gnällde låt på låt.»
Nästa station var Lunndörrens lappläger, dit en gammal men icke förty nog så snabbfotad lappgumma förde oss. Även här blevo vi rikligt undfägnade hos fjällmännen Nils Fredriksson och Nils Nilsson. Att lapparna skulle känna sig förolämpade, om vi erbjöde dem betalning i pengar, därpå voro vi förberedda, och vi hade av denna orsak medfört lådor med benfri ansjovis, som vi visste att fjällfolket, som sällan fick smaka salt föda, satte värde på. Som vi sorgfälligt undveko det för dem förhatliga ordet »lappar» och bemötte dem som likar, rönte vi av dem den mest oförställda hjärtlighet. Turister voro för dem ett okänt begrepp och av dessas stundom närgångna nyfikenhet hade de ingen erfarenhet. Lapparna voro för övrigt ej ensamma om sin obekantskap med turister, så ytterst sällsynta som dessa vid denna tid voro. Ännu åtta år senare, då jag, åtföljd av en kamrat, från Oldfjällen kom ned till en bondgård i Föllinge, möttes vi genast vid inträdet, innan vi hunnit taga av oss ränslarna, av frågan: »Har Ni funnit någon malm?»
Från lapplägret begåvo vi oss till Tossåsen, där vi dröjde ett dygn, varpå färden fortsattes via Busjön till Västra Arådalens fäbod vall och vidare över Hundshögen samt Pullens och Torråsvallens fäbodar till Oviken. Resan hade då räckt 11 dagar, varav åtta i följd varit regndagar, så att de av
klövje-hästar upptrampade stigarna förvandlats till bäckar och kanaler, bäckarna till åar och åarna (t. ex. Årån) till små floder, där vattnet steg oss till midjan — vadning hörde ju även annars på den tiden till det normala. Vi hade slitit ont, men färden hade även haft sina minnesrika äventyr och roande episoder, och vi ångrade den ej.
Ingen av de mångtaliga fjällfärder, jag senare företagit, ter sig för minnet så givande och händelserik som de nu beskrivna första.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Oct 11 12:42:27 2022
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/stf/1934/0233.html
