Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. Håkansson: Skolungdomens allmänna fjällfärd. Ett tioårsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
J. Håkansson:
SKOLUNGDOMENS ALLMÄNNA FJÄLLFÄRD
ETT TIOÅRSJUBILEUM
»Skidfolket har under de senare åren i ständigt växande skaror sökt sig upp till fjällen. De påskresor, som alltsedan 1925 företagits under benämningen »Skolungdomens allmänna fjällfärder», utgöra genom sin anslutning intet mer eller mindre än ett världsrekord och ett sådant av den vackraste och betydelsefullaste art med hänsyn till ungdomens fysiska fostran. De ha också tillvunnit sig stor uppmärksamhet långt utöver vårt lands gränser. Inför dessa färders tioårsjubileum torde en sammanfattning av deras tillkomst, organisation och genomförande vara på sin plats.
Sporadiskt och i mindre grupper har alltsedan år 1900 skolungdom under lärares ledning företagit skidfärder i fjällen. Som pioniär bör nämnas läroverksadjunkten E. Collinder i Sundsvall, vilken år 1900 gjorde en färd i Bydalsfjällen med fem ynglingar från sin skola. 1906 organiserade kapten Erik Frestadius en färd till fjällen med en grupp elever från stockholmsläroverk. Vid denna färd medverkade kapten V. von Feilitzen, som alltsedan dess ägnat stort intresse åt dylika färder. Som entusiastiska ledare och främjare ha förutom denne under många år verkat rektorerna Carl Svedelius och J. Kjederqvist i Stockholm. Dessa skolungdomens rekreationsresor ha alltifrån början både ekonomiskt och på annat sätt haft sitt stöd av Svenska turistföreningen och Föreningen för skidlöpningens främjande.
År 1917 sällade jag mig till skaran av fjällbitna färdledare. På grund av de relativt höga kostnaderna ville det emellertid icke bli någon riktig fart med anslutningen. Omkring 75 kr. måste man beräkna för en veckas fjällvistelse och antalet deltagande ungdomar uppgick under tiden 1906—1924 allt som allt till 600, eller i medeltal 30 per år. Storlien ansågs länge som den enda plats, som kunde komma ifråga som replipunkt för fjällfärder, men vi »epigoner» fingo nöja oss med längre österut belägna stationer. Även dessa visade sig dock fylla stora anspråk på härlig fjällvistelse.
Det stod för mig alltmer klart, att man genom att skapa en central ledning och nedbringa kostnaderna borde kunna bereda ett betydligt större antal ungdomar tillfälle till skidlöpning i fjällen. En undersökning visade, att enbart i Duved och Åre inackordering kunde beredas för cirka 250 ungdomar. På förfrågan meddelade Statens Järnvägar, att resekostnaderna kunde nedbringas till hälften, om antalet färddeltagare uppginge till 250 eller däromkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
