Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Stigmar: Jämtlands rullande turiststation. Tåghemmet fyller 10 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men veckans dagar gå fort. På tisdagen bär det i väg med bilar till Tännforsen, och på onsdagsmorgonen flyttas »hotellet» till Enafors. Man blir verkligen imponerad, när man stiger av tåget så gott som vid foten av Snasahögen och tittar uppåt det mäktiga fjället.
Färden till Handöl i motorbåtar går i sångens tecken, och så småningom kommer man fram till det lilla industrisamhälle, vars namn står att läsa på värmespridarna i tusentals hem från Ystad till Haparanda. Men namnet Handöl står också att läsa i en av de dystraste berättelserna i vår historia. Det var nämligen här, som en akt av den Armfeltska härens tragedi utspelades.
Tåghemmets ankomst till Storlien är ett evenemang för samhället. Nattlivet börjar florera, i det att kaffestugan tillämpar utsträckt tid — till klockan 11. Dessutom får myggen kalas — nytt friskt blod från människor med prima liv.
Från Storlien anordnas en extra tur till Trondheim, och få äro de tåghemsresenärer, som försumma tillfället att stifta bekantskap med vårt ståtliga broderland. Vad som grumlar dagens glädje för tåghemmets herrar är det förhållandet, att de »norske gutter» ha mycket lätt för att erövra ett rum i de svenska damernas hjärtan. Det går inte på en dag att återvinna sin förlorade position.
På fredagskvällen är det avskedsfest på kaffestugan, och deltagarna sörja för att det blir omväxling i programmet. Det är svårt att gå till sängs i den ljusa natten, och därför är det inte ovanligt, att man vandrar upp på Skurdalshöjden för att se solen gå upp över fjällen.
Tidigt följande morgon rullar »hemmet» tillbaka till Undersåker. Man packar sina tillhörigheter och tar farväl av tåghemmets besättning. Från Stocketitt på Frösön kastar man en sista blick på Åreskutan långt i fjärran och alla de andra fjällen runt om. Det är som att ta avsked av vänner och bekanta.
Det blir tyst och tomt på stationen i Östersund, när tåget gått och sången och hurraropen dött bort. Men i de bortilande vagnarna sitter en grupp glada vänner, som göra upp planer om nya jämtlandsfärder nästa semester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
