Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Nyström: Med turistföreningens premiegymnasister till Sylarna sommaren 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sömnen blir det förstås litet si och så med i skavföttersförläggningarna på de trånga britsarna eller på golvet i stugan, i de fuktiga tälten eller på den alltför magra björkrisbädden i den tomma lappkåtan helt nära stugan. Men vad gör det, när man är fri och får sova sedan, när det passar en bäst. Här uppe i fjällen tycks man för övrigt kunna reda sig bra även med mycket oregelbunden sömn.
Sedan en hel rad av skoskav ompysslats och försetts med häftplåsterförband, är truppen åter marschfärdig på måndagsmorgonen den 3 juli. Och det bär iväg i blåst och kyla och svep av duggregn då och då över Stor- och Lillulvåfjallens och Västra Endalshöjdens kala vidder, med en liten fjällsjö här och var till omväxling, den 13 km långa vägen till Gamla Sylstugan, högkvarteret under fjällveckan.
Härifrån göres så de följande dagarna utflykter åt olika håll. Första dagen en botanisk exkursion och en lättare bergbestigning i närheten som träning, andra dagen en något längre tur, som slutar med middag i nya Sylstationen 2 km ovanför gamla stugan. Vädret är alltjämt dystert, med Sylmassivets toppar insvepta i tunga regnmoln. Så mycket skönare är det att få komma in i STF:s stora nya, trevliga härbärge. Det är minsann inte något torftigt ställe att bjuda på. Ett sannskyldigt féslott mitt uppe i den nakna, steniga fjälldalen. Allting funkis i ordets bästa bemärkelse, vackert och synnerligen praktiskt byggt och inrett, med trevliga sovrum för två eller fyra samt sovlogement för större sällskap. Vad sägs om värmeledning, duschrum, W.C., torkrum för våta kläder och skodon, tvättställ med varmt och kallt vatten i varje rum, elektriskt ljus förstås och läslampor ovanför sängarna! Dessutom en rymlig matsal och ett stort trevligt sällskapsrum med öppen spis.
»Sylmamma», fru Marta Jonsson, Sylstationens förträffliga värdinna, Styr och ställer för ständigt kommande och gående turister med enastående, outtröttlig omsorg.
Det är en härlig utsikt som bjudes från denna underbara plats. Nedanför oss skummar Sylälven, och på andra sidan denna reser sig en av Sylmassivets bergklumpar Slottet som en jättestor elefant, vilande på den grågröna fjälldalens sluttning, med den gråa rynkiga bakdelen vänd mot älven och snabeln utsträckt ned över klyftan mot Storsylens förtopp. Längre upp i dalen fångas blicken av Templets lätta tinnar, och till höger om elefantsnabeln går Storsylen i höjden med sin topp, på norska sidan om riksgränsen, urholkad som en skopa mot svenska sidan och här stupande lodrätt ned mot en grågrön glaciär med en liten turkosfärgad issjö vid sin fot.
Trevnaden kring den sprakande stockelden i den öppna spisen en så’n här småruskig dag är särskilt stor. Efter middagen läses högt en intressant skildring om lappar och renar, som får sin särskilt levande bakgrund av en renhjord på icke mindre än 3—4 tusen djur, som just strövar över fjällsidorna runt omkring Sylstationen, och med ägaren, lappmannen Kroik, sittande bland oss. Kroik tillspordes, om han varit med om någon spännande vargjakt. Nej, vargarna voro sällsynta nu, men ännu i år hade dock ren blivit riven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
