Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Nyström: Med turistföreningens premiegymnasister till Sylarna sommaren 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Unge Kroik har just infångat och slaktat en ren, som ligger i drivan på rygg med hornen nedborrade i snön. Han visar oss också prov på sin lassokonst, går mot hjorden med den smäckra linan uppvecklad på armen och låter den löpa ut med ett lätt kast. I nästa ögonblick ligger öglan kring hornen på den utsedda rentjuren, som halas in under häftigt motstånd med de stretande benen.
Sista dagen gjordes en tur upp till Tempeldalen mellan Slottet och Templet, där pojkarna badade i glaciärsjön. Nu medföljde också vår hovfotograf herr V. Lundgren från Härnösand, som tagit de här reproducerade vackra bilderna.
Och så anträddes återfärden mot civilisationen lördagen den 8 juli över östra Endalshöjden ned till Gåsåns inlopp i Handölan, där vi i den gassande värmen fingo ett härligt bad med »forsfärd» mellan stenarna och sedan en inte mindre härlig måltid på medförd matsäck.
Under fortsatt vandring genom den paradisiskt vackra björkskogen utmed nordöstra stranden av Handölan besöktes vid Tjatjase Kroiks lappläger, och på kvällen kommo vi efter en 2½ mils dagsmarsch åter till Storulvåstugan. Den matlust som här presterades av 33 pojkar i 16—18-årsåldern — lass av tjocka pannkakor och stora hinkar med fruktsoppa försvunno som i djupa gruvhål - blev en upplevelse, av vilken en blek avklang lyckligtvis bevaras till eftervärlden genom en medförd filmapparat. Vår snälla flicka i Storulvåstugan var en riktig matmamma av den rätta sorten och sken av fröjd över pojkarnas jätteprestationer. Det var inte utan en biton av medömkan som hon senare talade om flickornas i jämförelse härmed ynkliga plockande med maten.
Så marscherade pojkarna följande morgon iväg till Handöl och mötte där flickorna på uppmarsch och överlämnade till dem sina matbestick, som av STF tillhandahölls ungdomarna.
Och så började en av flickorna lika mycket uppskattad vecka med ungefär samma program under ledning av fröken Schöldberg och biologilärarinnan fröken Hartzell. Även nu blev det några soliga dagar, tyvärr ej hela tiden. Den dagen Storsylen bestegs småregnade det nästan hela dagen. En av flickorna, en skånska, irriterad av blötan både uppifrån och nedifrån och trött av den ansträngande klättringen bland stenblocken, yttrade på sitt hemlands fagra tungomål: »Inte trodde jag, att ett fjäll var flera stenar.» Ett litet missöde hände även denna gång vid rutschningen nedför den redan starkt reducerade stordrivan, denna gång dock ej av allvarligare art. En ung dam blev sittande kvar i den blöta snön efter rutschningen, och då jag trodde hon skadat sig skyndade jag att erbjuda mina tjänster. »Tack så mycket» (rodnande), »det reder sig nog». »Men hur ä’ de då?» »Tack, det får jag nog klara själv. Det är bara — byxorna som spruckit.»
Vid Nya Sylstationen flocka sig flickorna kring den lilla butiken för att få inseglet på sin fullbordade alpinistbragd: Sylplomben fästes med färggranna garnändar på mössa, rockslag eller ryggsäck, och man gläds vid tanken på att 50:öringen för plomben går till nya färder för skolungdom i fjällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
