Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart Björkquist: En rundvandring genom jämtarnas huvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lennart Björkquist:
EN RUNDVANDRING GENOM JÄMTARNAS HUVUDSTAD
När lektor Fale Burman på sin resa genom Jämtland år 1794 besökte den då knappt åttaåriga staden vid Storsjön skrev han i sin dagbok: »Östersunds stad, ringa början. Vägen i år lagd genom staden: Torget ännu fullt med stubbar. Staden annars i tilltagande.» Etthundrafyrtio år ha förflutit sedan ovanstående skrevs och de åren ha sannerligen ej gått staden spårlöst förbi. Östersund av i dag ger bilden av en livaktig och framåtsträvande svensk provinsstad, en i osedvanlig grad utpräglad centralpunkt för länet i såväl andligt som materiellt hänseende.
Stadens relativa ungdom gör, att man här är i avsaknad av såväl äldre monumentalbyggnader som den idylliska kåkstad, som plägar utgöra ett sådant måleriskt inslag i särskilt de norrländska kuststäderna. Till planen är staden relativt rätvinklig med huvudgatorna belägna trappstegsvis ovanför varandra och löpande genom staden i hela dess längd. Stortorget, enligt mångas utsago ett av de vackraste i Sverige, sluttar rätt kraftigt ned mot Storsjön, där Frösön på andra sidan sundet möter ögat som en brant stigande vägg. Endast i stadens övre delar och i söder är utsikten fri inåt den mäktiga jämtländska fjällvärlden.
Stadens förnämsta plantering och promenadplats är badhusparken nere vid Storsjön, där Olof Ahlbergs skulpturgrupp »Far och son» är rest och där på sistone ett rikt fågelliv utvecklat sig i den för detta ändamål iordningställda badhusviken. Härifrån leder Oscarsbron över till Frösön med Sveriges nordligaste runsten, men där befinna vi oss redan utom stadens röse och rå.
Saknar Östersund äldre monumentalbyggnader, så har det i gengäld sådana av yngre datum, vilka ingalunda skämmas för sig. Högt över staden och som en kraftig dominant i dess silhuett reser sig rådhuset med sin röda tegelarkitektur och sin lökformiga tornhuv. Ritat av arkitekten F. B. Wallberg och uppfört för något över tjugo år sedan, är det ej utan orsak stadsbornas stolthet. Den magnifika trapphallen är dekorerad al secco av konstnären Göte Hennix, som här framställt trakten kring Östersundet före stadens anläggning. En kopia av Sergels byst av Gustav III är även uppställd här. Rakt nedanför rådhuset ligger gamla läroverket, en gång arvtagare till den vittberömda trivialskolan på Frösön. Den ärevördiga röda träbyggnaden, vilken på fasaden bär den latinska devisen: »SAPIENTIA DUCE», har i senare tider invändigt helt omändrats, men tjänar ännu som skollokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
