Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart Björkquist: En rundvandring genom jämtarnas huvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här ligger även Jämtlands biblioteks röda tegelbyggnad. Biblioteket, som grundades redan år 1816 men mellan åren 1833 och 1912 förvarades på Frösön, innehåller en hel del av intresse, varibland särskilt må framhållas de Adlersparreska familjepapperen, professor Carl Zetterströms dagböcker, Ahlströms biografiska anteckningar om norrlänningar samt en volym dikter om Karl XII, samlade av hans syster, drottning Ulrika Eleonora.
Biblioteket är välförsett med modärn litteratur och dess bestånd av svenskt tryck — i synnerhet personhistoriskt småtryck — från tiden 1528—1829 hör till de allra förnämligaste. Ett besök här lönar sig. Här hämta de läslystna jämtarna från när och fjärran själva sin andliga spis och till det vidsträckta länets mera avlägsna bygder sändas bokpaket och vandringsbibliotekslådor med järnväg eller de 35 busslinjer, som utstråla från staden.
Nere mellan Strand- och Köpmangatorna ligger stadens äldsta monumentalbyggnad, länsresidenset, uppfört på 1840-talet. Dess stora sessionssal ger med sina pampiga möbler av vresfuru och sin magnifika sniljeflossamatta ett fullödigt prov på förnämlig jämtländsk konst-och handaslöjd.
Dra vi oss så norrut förbi det nyligen grundligt ombyggda lasarettet, träffa vi på de tvenne yngsta av stadens monumentalbyggnader. Det är länsarkivet med sin stora, rektangulära, gulmålade byggnadskropp och därovanför Jämtlands läns museums nya byggnad med sina tvenne flyglar. Den senare, som uppfördes åren 1928—1930 efter ritningar av rådhusets och bibliotekshusets skapare F. B. Wallberg, inrymmer huvuddelen av föreningen Heimbygdas och Jämtlands läns konstförenings samlingar. Genom det monumentala portalpartiet med sin av Olof Ahlberg utförda skulpturala utsmyckning träda vi in.
Det som måhända mest frapperar den besökande i Jämtlands läns museum är den nästan fullständiga frånvaron av vad vi i dagligt tal kalla högre ståndskultur. Och detta är ingen tillfällighet. Jämtland har aldrig varit något herremanslandskap. Det finns en god historia om en jämtbonde, som kom körande med sitt lass och mötte en herreman. Endera måste väja, men ingen ville. Då steg bonden av lasset, drog på sig vargskinnspäls och bälgvantar, varpå han satte sig. Men då visste herremannen vad klockan var slagen, ty har en jämtbonde fått på sig päls och vantar kan han vänta, om det så vore en hel dag. Historien är signifikativ. Men denna självgodhet och detta envisa hållande på sig själv, som väl kan verka osympatiskt, har dock andra och goda sidor, som ingalunda böra underskattas. Jämten är lokalpatriot i högre grad än mången annan svensk och ett av de vackraste utslagen av denna lokalpatriotism är det djupa och genomgående intresse för fädernas kulturarv, vilket snart sagt över allt röjer sig och även i rikt mått kommer länets museum till del. Men låt oss nu återvända dit.
Museets förnämsta klenod är utan tvivel den i kyrkflygeln förvarade Överhogdalstapeten, en bildvävnad utförd i ett slags snärjteknik och härstammande från tidig medeltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
