Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Jonson
Lövängarna bli nu däremot frodigare. I heta och sumpiga
dalar trängas björkar och rönnar med varandra. De trängas
verkligen. Ty naturen är här inte, som man i allmänhet
föreställer sig, karg och mager utan nära nog tropiskt frodig.
Undervegetationen i dalarna är så rik, att man har svårt att ta sig
fram och nästan måste hugga sig igenom. På mera exponerade
ställen växer en vresig och knuten björkskog; det är själva
fjällbjörken, som härute mot havet bildar ett motstycke till
björkbältet i fjällen.
Men den rika yppigheten får ett brått slut. I den tredje och
yttersta zonen, som representeras av kobbarna i själva
havsbandet, kan intet träd hålla sig upprätt. Inte ens den sega
fjällbjörken förmår att härda ut. Det finns endast låg och
krypande markvegetation. De växter, som här påträffas mellan
stenar och hällar, äro ofta de arter, man är van att möta i
fjälltrakterna.
Växtgränserna i skärgården följa alltså på varann på ett
liknande sätt som i de norrländska höjdregionerna. Nivån över havet
avgör där deras läge. Här bestämmas de av närheten till detsamma.
Det nu avhandlade området utmärkes också av en rik fauna.
Landdjuren äro förstås inte många. På de inre öarna hör man
i vårnätterna rävens tjut. På de yttre holmarna skrämmer man
upp harar, var man går. Det formligen myllrar mellan
ljungbackarnas enbuskar. Stundom påträffar man dem på kobbar,
som äro så små, att det är en fullkomlig gåta, hur de där kunna
livnära sig.
Fågellivet är desto mer överflödande. Änderna fylla vikarna
med sitt småsnatter. Och över fjärdarna sträcker ejdern med
tunga vingslag. Grågåsen spatserar tankfull på strandängarna,
medan tordmulen skriande flaxar kring sina borgar. Skraken
springer över vattnet så att skummet yr, när helst någon fara
nalkas. Det är över huvud taget omöjligt att uppräkna alla de
undersåtar, över vilka den ensamma havsörnen härskar, där
han högt i rymden med stränga ögon spanar ut över sina
domäner. På en enda holme kan man stundom räkna till ett
trettiotal häckande fågelarter.
Man klagar numera över att djurlivet icke har samma rikedom
som förr. Om detta också är sant, måste man dock förvånas
över att det endast några mil från huvudstaden kan vara
bevarat i den grad det är.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
