Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Jonson
till de fattiga, om så icke är att storm och oväder haver det
förhindrat.» De gudstjänster, som höllos, måste alla besöka. »Vilken
som av försummelse icke kommer till predikan, när det häves
för händer, böte 2 öre, andra gången en halv mark. Försummar
han oftare, sättes i stocken och böte som föreskrivet är.»
Att Kronan satte stort värde på havets tillgångar framgår
därav, att den var rädd för att någon skulle förarga fisken, så
den icke trivdes, ty det heter i hamnskrået: »Ho som
vanvör-dar någon fisk och den med orätt namn föraktligen nämner
böte 6 mark.»
Bland andra skyldigheter ålåg det fogden att prissätta ölet
efter smak och kvalitet, och uppbar han härför en kanna för
varje tunna han sålunda bedömde. Det var ju en ganska
angenäm uppgift. Mindre behagligt var det nog däremot att hålla
reda på bönderna, sedan de satt i sig den starka brygden. Då
brukade de ställa till grandiosa slagsmål bland nät och skotar,
förstörande allt, som kom i deras väg.
Detta hamnskrå blev gällande icke blott för Stockholms
skärgård utan för hela ostkustens fiskeplatser. Det utkom under
tidernas lopp i nya, alltjämt utvidgade upplagor. Först 1852
blev denna hamnrätt upphävd.
Ett belägg för den betydelse, fiskeskären hade under
medeltiden, är ett brev som ärkebiskop Jacob Ulfsson med bud sände
till Svenska Högarna. En så mäktig man fann det inte under
sin värdighet att anropa de bönder, som lågo där till fiskes, om
strömming för Sigtuna kloster. Bröderna där voro i nöd och
han tiggde för dem. Strömmingsnoteringen var vid detta
tillfälle 40 dagars avlat.
På de stora, kala, havomspolade skären växte så småningom
upp hela städer av primitiva stugor. De låga stränderna
kantades av sjöbodar, där fångsten saltades ned eller torkades.
Vilken vikt fiskeskären med tiden fick, framgår därav att
man längre fram byggde kyrkor på de stormomsusade
klipporna. Det torde knappt gå att uppleta mera originella platser
för helgedomar än dessa låga hällar, som knappt äro annat än
skummande bränningar ute i havet. Det var fyra fiskeskär,
som fingo sådana kapell, nämligen Svenska Högarna, Horsten,
Gillöga och Huvudskär.
De voro enkla byggnader av trä. Förmodligen bestodo de
av ett enda gudstjänstrum. Och med ett slags vapenhus stickande
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
