Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig att lägga skotar på den tiden. De fiskande skärgårdsborna
hade det nog i allmänhet bra mycket bättre ställt än den
vanliga lantbonden. De kunde bli smått förmögna. Man har intryck
av att fisket var verklig stordrift. Och att skärgårdsbefolkningen
i jämförelse med annan allmoge levde under ovanligt
fria och lyckliga förhållanden.
Var strömmingshandeln det huvudsakliga näringsfånget, fanns
dock en hel del binäringar. Åkerbruket hade en underordnad
betydelse, i synnerhet för dem som fingo råg i utbyte mot
strömmingen. Boskapsskötseln betydde kanske något mer; man höll
sig allmänt med getter och hittade småningom på utvägar att
skaffa kor och foder åt dem.
I synnerhet i äldre tider hade sälfångsten troligen mycket att
betyda. Enligt gamla fogdelängder erlades skatten ofta med
tran. Denna säljakt bedrevs stundom fjärran ifrån hemkusten.
Tidigt om vårarna drog man uppåt Bottenviken. Dessa
långväga jaktfärder hade nog sina bästa dagar i slutet av 1700-talet.
Skärgårdsbon hade också en rik tillgång på fågel. Förr sköt
man inte fågeln; jakten med bössa har knappast varit vanlig
i mer än 150 år. Man tog fågeln med nät. Öarnas befolkning
hade genom urgamla privilegier rätt att använda detta
fångstsätt. Bytet blev främst alfågel men också ejder och svärta.
Och kvantiteten var enorm. Det var inte ovanligt att i ett enda
notvarp få tvåhundra stycken fågel. Gjorde man ett par, tre
sådana kap en morgon, hade man ju en hel båtlast med sig
hem. Men priset vid en eventuell försäljning var inte högt. I
slutet på 1700-talet betalades sjöfågeln med en riksdaler tjoget.
När fågeltillgången vid denna tid började avta, utbildades det
nu brukliga vårskyttet för vettar.
Fågeln var även nyttig på annat sätt. Främst kanske genom
äggning. Man hopsamlade i gamla tider ofta tunnvis med
sjöfågelsägg. Och även duntäkten har periodvis haft betydelse.
När ejderhonorna lämnat sina bon, hopsamlade man dessa. De
klubbades sedan med en »sticka». Därvid krossades fastsittande
skalrester och skräp och kunde bortskakas så att dunet var
färdigt att saluföras.
Det kanhända till sist bör anmärkas, att stora delar av
skärgården utgjordes av adelsgods. Torparna där hade inånga och
långa dagsverken att göra. Och ersättningen var klen. Ty de
hade hårda husbönder. Oftast var det kvinnligt regemente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
