- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1934. Jämtland /
299

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leva i skärgård

mingsaffärer, utmärktes av självständighet och självtillräcklighet.
Familjen var på helt annat sätt än övrig allmoge isolerad. Detta
behövde icke betyda fattigdom och brist. Endast att man stod
utanför landets övriga ekonomiska samfärdsel. Man sörjde helt
och hållet själv för alla sina behov. Så var fallet ännu för ett
halvt sekel sedan.

Men om lotten inte var beklagansvärd, var den karg och hård.
Det var många hjälpkällor, som måste utnyttjas. Den
förnämsta födkroken var fisket. Skötläggning i hemfjärden skaffade
strömming till husbehov. Den saltades och var i den formen
alla måltiders huvudrätt. Nät och krok bragte färsk gädda och
abborre och annan slags fisk på bordet. När dieten blev för
enformig, satte ett kok nyskjuten sjöfågel piff på matsedeln.
Hare var det också gott om. Emellanåt fick man kalas på
sälbiff. Sälen åts nämligen förr. Men ratas numera.

Och så hade man jordbruket. Men de tegar, som odlades,
liknade icke några andra åkrar i världen. Här och där plöjde
man upp en trång dalgång, som trådsmal slingrade sig fram
mellan höga bergknallar. Den var stundom så svårtillgänglig,
att man inte landvägen kunde nå den utan måste ro dit häst
och plog i ekan. Men var arealen så minimal, att man endast
fick plats med några få fåror i bredd, växte det dock i
allmänhet ganska bra. Ty marken var gammal sjöbotten.

Ibland for man ut till en kobbe i fjärden och dikade ut en
liten myr. Så fick man där en teg med en geometrisk form
av rent av fantastisk oregelbundenhet.

Det blev svårt att hinna med skötseln av de många
åkerlapparna, då man var tvungen att ligga och segla redskapen
från den ena till den andra. Men alltid blev skörden några
tunnor spannmål, som man under stormiga höstdagar kunde
segla till kvarn. Även om mjölsäckarna blevo väl få, hyste man
ingen oro för vintern. Sjöboden stod full av strömmingskaggar.

Boskapsskötseln var också ett besvärligt kapitel. Visst växte
gräset ganska ymnigt på de sumpiga kärrängarna. Men små
voro de. Korna hade blott ett par dagars bete på en sådan
liten grön plätt. Och så måste de flyttas igen. Kritterna
seglades ideligen i båt från kobbe till kobbe. Men korna voro
aldrig ovilliga till en sjötur. När seglet hissades råmade de av
glädje, ty de visste att nu vankades det friskt foder. Det kunde
hända att de, om de alltför länge fått vara bofasta på samma

299

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:42:27 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1934/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free