Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Jonson
Varje vår löpte nya skutor av stapeln. Och från
seglingssäsong till seglingssäsong ökades arbetstakten ombord. Vid
Stockholms kajer kärrade man i land lasten på smala och sviktande
landgångar med en sådan fart, att stickor och strån rök. Nog
värkte ryggen efter kraftprovet. Men skutan var inte väl lossad,
förrän man stod vid fallen och hissade på. Det var inget lätt
jobb att sträcka segel. Men man spottade i nävarna. Ty det
var brått att komma ut och hämta nästa laddning.
Arbetet pågick faktiskt dygnet runt. Det var ett under, att
man kunde hålla sig vaken. Men så vågade heller aldrig
rorgängaren sätta sig av fruktan att somna in. Framför allt inte
i soluppgången. Ty kan en uttröttad skeppare genom
viljestyrka undgå att överrumplas av sömnen vid alla andra tider
på dygnet, så blir dock den timmen fullkomligt övermäktig för
tunga ögonlock. Det var därför försiktigast att stå.
Ankring och vila voro okända begrepp. Det rådde
fullständig rekordjakt. Ty avundsjukan unnade aldrig grannen
tillfälle att göra en enda resa mer än man själv hann med.
Skärgården upptäckte Stockholm. Där fanns uppenbarligen
affärer att göra i större utsträckning än man tidigare föreställt
sig. De förut sparsamma handelsresorna blevo allt tätare.
Bland de produkter, man i allt större utsträckning började
införa kom strömmingen snart att inta en dominerande plats.
Men nu var den inte längre salt utan färsk. Skärgårdsbon i
gemen for inte mer ut på fiske i havsbandet utan sökte sig tvärs
om inåt. Man tältade på holmarna kring Höggarnsfjärden. Där
lade man om nätterna’skotar och kunde sedan bjuda ut
fångsten på torget några timmar sedan man dragit upp den.
Den livliga fraktfarten och de ökade handelsförbindelserna
med huvudstaden inledde för skärgården en storhetstid. Man
började på att bli storkarlar allihop.
Den gamla stugan bestod bara av ett stort kök och en liten
kammare. Nu blev man så kaxig, att man måste bygga till en storstuga
lika stor som köket. Kanske man rent av ansåg sig nödsakad att
resa en andra våning. Glasveranda måste förstås varenda en i
varje fall skaffa sig. Och på vintern for man på auktioner och
köpte som den penningmatador, man var, fanerade möbler.
Storstugan fick ta emot de fina nykomlingarna. Om den hade någon
annan uppgift var tvivelaktigt. Men trots alla extravaganser
började sedlar och sparbanksböcker så småningom samlas i chiffonjén.
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
