Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leva i skärgård
Inom kort skulle förbindelsen mellan huvudstaden och
skärgården knytas ännu fastare. Det skedde genom
ångbåtskommunikationerna. På 60-talet började nämligen låga slupar med
ett väldigt hjulhus på vardera sidan trafikera fjärdar och sund.
Den stora övärlden hade vunnit en intim kontakt med
huvudstaden.
Och nu skulle Stockholm i sin tur upptäcka skärgården. Den
hade förut varit en stängd värld för stadsbon. När man reste
till Djurgården eller Fjäderholmarna, tyckte man sig vara på
landet. Men mot 1800-talets slut fick man ögonen öppna för
det paradis, som sträckte sig milsvitt utanför sjötullen. Det blev
modärnt att leka badort i Vaxholm och Dalarö, ja, ända bort
i Furusund och Sandhamn.
Men det var inte länge stockholmaren nöjde sig med några
veckors sejour på ett hotell i skärgården. När han fått smak
för den, blev han bofast där under hela sommaren. Han hyrde
mangårdsbyggnaden av Österman, som själv för tre månader
fick flytta ner till den i hast tillbyggda sjöboden.
Det var fina sommargäster Österman fick. Herrskapet satte
liv på ön. Det lät ingen sväva i okunnighet om sin närvaro.
Redan utflyttningen artade sig till ett oerhört evenemang. Ingen
småstadscirkus hade kunnat göra sin entré med större aplomb.
Bagaget var enormt. Bland de * fyrtio kollina fanns allt, från
imperialsängar till salutkanoner. Fast mangårdsbyggnaden i
Östermans ögon var stor som ett slott, kunde han inte förstå,
hur allt skulle kunna få rum.
Frun själv i nackhatt och svart sidenkappa stod emellertid
på verandatrappan och ledde likt en general aktionen. Alla
smittade hon med livaktighetens anda. En av hennes systrar
satte sig på fikusen. Kokerskan ramlade utför källartrappan
och slog ner tre mjölkbunkar. Och de bägge pigorna tappade
den förgyllda trymån på en järnkamin. Efter att ha bitit ihjäl
gårdskatten invecklade sig den stora Newfoundlandshunden i
en ytterst intressant tvekamp med gumsen, vilken strid dock
slutade oavgjord.
Grosshandlarens egen ankomst följande lördagskväll var inte
mindre grandios. Kuttern låg med signalstället uppe. Den s. k.
fideikommissarien sköt dubbel svensk lösen från batteriet uppe
vid flaggstången. De övriga fem barnen, i vita
sjömansdräkter, stodo på ett led utanför vänthuset. Pigorna nego i rutiga
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
