Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Jonson
Sommargästerna blevo också en ny inkomstkälla. Deras hyra
utgjorde flera sköna hundralappar. Och dessutom köpte de mjölk
och ägg till stadspriser. Pengarna hade på allvar gjort sitt
intåg i skärgården. Det ekonomiska livet blomstrade kring de
stora ångbåtsbryggorna i inre och mellersta skärgården.
Förhållandena blevo alldeles omgestaltade. Invånarna på de
yttre öarna bodde inte längre i det rika och privilegierade
centrum utan i den fattiga periferien. De ville inte finna sig
i denna omgestaltning. Utan övergåvo sina stugor och flyttade
inåt. Bebyggelsegränsen började dra sig västeröver, så att det
obebodda området i öster ständigt ökades.
En bidragande orsak till övergivandet av de ensamma öarna
var nog också den andliga väckelsen. Man ville inte bo för
långt från missionshuset. Ty det representerade under den
långa vintern en tillgång, som inte gick att undvara.
. V.
Är 1914 utbröt världskriget. Några.äldre skärgårdsgubbar drogo
ögonblickligen konsekvensen härav. Och gick och gömde sig
i skogen. Ty de förstodo, att ryssen kunde komma och bränna
och härja vilken minut som helst.
De blevo snart uppletade och erforo så småningom till sin
oerhörda förvåning, att krig nu innebar något helt annat för
skärgården än förr. Det betydde bara ökade priser på strömming och
andra produkter. Och man fick allt större hyra för sina stugor.
Till slut fanns inte en kåk att uppdriva för pengar.
Högkonjunkturen endast accentuerade den utveckling, som redan börjat.
Men under dessa för Europa så skickelsedigra år inträffade
något som i ett slag skulle göra slut på sista resten av de
gamla traditionerna. Detta något hade inte alls med kriget att
göra. Det var helt enkelt motorismens genombrott.
Vår herre hade begåvat dem som byggde ute på öarna inte
bara med magra åkerlappar och rika fiskevatten. Han hade
även skänkt dem en tredje outsinlig naturtillgång, vinden. Om
den än blåste med varierande styrka och i växlande riktning,
var den dock alltid färdig att göra tjänst åt både onda och
goda. Endast tack vare den kunde man tillfredsställa de starka
kommunikationsbehov, som alla öboar nödvändigtvis ha. När
bensinens och råoljans tidevarv bröt in, avsade man sig emeller-
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
