Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Lenah Elgström:
SKÅNSKA KRYDDGÅRDAR
>y .T ramför stugan är min lilla örtagård, som jag älskar
alldeles särskilt.»
Dessa ord ur en liten bok, som läsaren älskar »alldeles
särskilt» för dess vana, anspråkslösa tons skull, kom mig i
minnet medan jag följde Sofieros trädgårdsmästare uppför den
långa stenlagda gången under rosenbågarna fram till den vita
stuga med korsvirke i rött som omtalas i denna bok, »Vår
trädgård på Sofiero» av kronprinsessan Margareta.
Alldeles som förr växa solrosorna upp mot dess väggar mellan
höga buskar med gammaldags rosor. I de två stenomgärdade
mittbäddar, vilka flankera stugan, blommar en art heliotrop
(Frau Karl Paschinger) som med sin flammande kardinalvioletta
färg är en utmärkt bakgrund till de små kryddväxternas och
läkedomsörternas matta grå och gröna nyanser. Prydligt
inramade i stenkanter stå de allra ytterst mot gången, »var art
för sig» alldeles som Erasmus av Rotterdam talade om att han
hade dem i sin trädgård.
Ty i all sin oansenlighet äro de hedersgästerna här, alldeles
som de voro varje trädgårds hedersgäster på 1500-talet. I
England har man icke glömt dem, kanske därför att de blommade
så ymnigt i Shakespeares verk. Där är ingen stor
herrgårdsträdgård fullständig utan en »Herb-garden». Men i Sverige
har det icke varit så. Där ha de gammaldags krydd- och
läkedomsväxterna, vilka voro våra anmödrars tröst, länge, i
synnerhet uppåt landet, varit fullständigt förvisade från
herrskapsfolks trädgårdar.
Endast i gamla skånska bondgårdstäppor kunde man ännu
hitta de fem a sju sorter, som förr hörde till morornas »urtekoster»:
den grågröna, findoftande lavendeln med sitt lila blomflor, den
blå-och vitblommande isopen, en helig ört sedan den fått fukta
Frälsarens läppar, den ulligt grågröna salvian och de vana små örter,
som folkvisan kallar »ljuva krusmynta och hjärtansfröjd».
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
