Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De som begripa sig på blommornas själ — d. v. s. allt som
de gammaldags örterna införlivat med sig av saga och sång,
minnen och traditioner — de ge henne ju av hjärtat rätt. De
kunna t. ex. inte se den täcka lilla pimpinellan (Anis), som
växer här upp mot trädgårdsmästarehuset, utan att samtidigt
höra Bellman sjunga dess lov, inte njuta av silvermalörtens
vajande, grågröna stänglar utan att minnas den gamla vackra
skånska sed som bjöd husmodern att varje nyårsmorgon först
av alla träda in till husets herre med en dryck malört i en
bägare brännvin och det största och rödaste äpple huset
förmådde. De kunna inte böja sig ned över rosmarinen, vilken,
ehuru icke vinterhärdig, uppnått stor höjd och växtkraft här,
utan att höra Ofelia förebrående säga till den glömske Hamlet:
»Thafs Rosemary, it is for Remembrance.»
Det är denna känslighet för det förflutnas rika brygd,
gjuten i nuets bägare, som vill till för att en människa skall kunna
bli rätt örtkunnig. Men denna minnesgoda samhörighet mellan
det som varit och det som är, vilken synes äldre och mjukare
kulturer så självklar, saknas alltför ofta i vårt rastlösa och
hårda nutidssverige.
— »Kom ihåg», så heter det alltid i örtböckerna, och den
örtkunniga döda upprepar ofta dessa ord i sin lilla bok. »Kom ihåg
att timjan aldrig bringar ut sin vällukt annat än till dem som
trampar på den», säger hon apropå den lilla sängen av Thymus
citriodorus, som växer längst fram mot gången till
trädgårdsmästarens stuga. — »Kom ihåg att Basilika, vars italienska
namn är Bacia (kyss) sitt namn trogen hålles vid liv först och
främst av unga och oskyldiga damers smekningar.» — »Kom
ihåg att aldrig gå förbi en rosmarin utan att bryta en kvist.»
Jag lyder kronprinsessan Margaretas maning där jag går
vidare förbi raden av kryddsängar. Nästa fält är upptaget av
en verbenacé, Lippia citriodora, som väl egentligen knappast
är en kryddväxt, även om den har en fin och kryddad lukt,
den nästa av en vit pelargonsort eller, som man här på Sofiero
efter engelskt bruk kallar den, geranium. Bakom står den
spanska körveln (Myrrhis odorata), vilken kronprinsessan
Margareta synes ha tyckt mycket om, samt bredvid silvermalörten
en annan Artemisiaart, Absinthium. Därintill växer
hjärtansfröjd (Melissa officinalis), vilken engelsmännen kalla »balm»
och som här i Sverige ibland nämnes citronmeliss eller socker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
