Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Lenah Elgström
melisa för sin vällukts skull, ty kärt barn har många namn.
I en yppig säng står mejram (Origanum majorana), som de
gamla grekerna kallade »bergens glans» och om vilken
kronprinsessan Margareta skriver att Söderns kvinnor fröjda sig då
de se dem växa på sina dödas gravar, ty detta betyder att de
njuta de saligas frid.
Men inte bara själen får sitt här i Sofieros örtagård.
Kroppens krav äro också tillgodosedda. Alla de gamla
myntasorterna växa här, krusmyntan (Mentha crispa), pepparmyntan
(Mentha piperita) och köksmyntan (Mentha viridis), som i
England kallas »Lambmint» och användes för såser till får- och
lammkött. Lavandula spica växer här i yviga tuvor, även den
ett engelskt hjärta kär för alla sina »dygder» i samband med
renlighet och tvätt; den härleder ju själva sitt namn från det
latinska verbet lavare = tvätta. Mest företrädd i örtsamlingen
är dock salvian, främst den gamla hederliga Salvia officinalis
med sin »sympatetiska» egenskap att frodas då ägaren mår väl
och vissna då husbondefolket har det besvärligt, Salvia
pratensis med sina stora ulliga blad och många hälsobringande
egenskaper — i de gamla örtböckerna tillerkännes den icke
mindre än tjugosju »dygder» —men även en del andra
salviasorter, varav några endast äro annuella: S. virgata nemorosa,
vilken också har stora blad, S. horminum med blad, vilka i
spetsen övergå från grönt till djupviolett, samt ännu en annuell
salvia, S. paténs med de härligaste blåa blommor, vilken växer
under en väldig Buddleia veitchiana med dess långa hängen
av ljusgredelina blommor. Den sistnämnda står alldeles vid
grinden till Sofieros trädgård och ännu då man kommit långt
bort på vägen vinka de blomtyngda grenarna liksom till en
sin hälsning från det lilla rike av stilla frid och skönhet en
ädel kvinna här sökt skapa kring sina kära.
Trädgårdsmästaren, som visat mig omkring, var densamme
vilken tillsammans med kronprinsessan Margareta anlagt
kryddgården; han talade också om henne som om hon ännu varit
levande i det särskilda rike där minnet är verkligare än
verkligheten. Jag tror inte det var emedan hon varit en så högt
uppsatt kvinna utan emedan hon varit en människa, vilken
också älskat blommor, som det kom något av en katoliks
andakt inför en madonnalegend i det sätt varpå han berättade
för mig om det blomsterunder som skett strax före den döda
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
