Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skånska kryddgårdar
furstinnans begravningsdag. Det var ju sen vår det året och
ännu blommade ingenting i parken. Han hade grämt sig över
att inte kunna fläta en krans till hennes kista från hennes egen
trädgård och i desperation samma dag han skulle resa upp
till Stockholm till begravningen hade han ännu en gång gett
sig ut att leta. Han kom till det ställe i parken där de buskar
stodo hon planterat först av allt. Dagen förut hade de varit
kala men under natten hade de blivit alldeles täckta av
blommor. — »Så att när allt kom omkring fick hon ändå blommor
från sin egen trädgård på sin kista».
Med denna lilla berättelse, som så vackert visar att det ännu
i dag kring goda människors minne kan bildas liksom en
strål-ring av andakt och legend, gick jag bort från den ståtliga
parken som i sin mitt gömmer kronprinsessan Margaretas
kryddgård, ett litet sanctuarium över milda minnen och ödmjuka
dygder — vilka, som hon själv skrev om sina små vänner
örterna, »dock hava en säregen charm».
Man kan inte tänka sig en större kontrast än mellan den
stämning av intimitet och vänt behag, som vilar över Sofieros
örtagård, och den prägel av gammaldags ståt och ridderlig
grandezza, som står över Torups stora parkträdgård.
Ur smaragdgröna gräsmattor, kantade av brokiga rabatter i
rika fållar, höjer sig det gamla slottet som om det icke byggts
utan växt ur den skånska jorden. Där man ser det spegla sina
tinnar och torn i vallgravens klara vatten är det precis maken
till de slott som skymta bakom bladverket på de ståtliga bleka
gyllenläderstapeterna i dess egna salar. Ty där jag sitter
hai-jag över huvudet ett väldigt tält av gamla ekar och kastanjer,
som växa ner mot de gröna planerna, och i en taggig häck
framför mig står den samling av höga, ståtliga läkedomsväxter,
vilka flankera friherrinnan Henriette Coyets kryddgård. Där
står »Den store Baldrian», som friherrinnan Coyet kallar
Valeriana officinalis med ett namn ur Mäster Simon Paullis
örtabok från 1600-talet »Flora Danica». Där står mästerroten
(Imperatoria ostruthium) med sina vita blommor, »det gudomliga
läkemedlet», vilket enligt de gamla var ofelbart mot
fallandesjuka och andra svåra sjukdomar. På ömse sidor om en
stentrappa växa två ståtliga libstickor (Levisticum officinale),
kvinnornas vänner både som kärleksmedel och för att ge lugn åt
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
