Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Lenah Elgström
ömtåliga nerver — åtminstone om man får tro
Uppsala-örta-mästaren Arvid Månson, som år 1673 gav ut sin »Nyttiga
örtabok». Där står också ädeltisteln (Cnicus benedictus), helgad
åt Tor samt därför bra som skyddsmedel mot åska, vidare
syra (Rumex patientia), denna växt som under medeltiden
förmenades kunna bota ofruktsamhet, samt bredvid den en buske
av trollbär (Solanum dulcamara) med sina små fruktbollar av
märklig kraft.
I denna Skånes och därför Sveriges rikaste privata samling
av gammaldags växter, hopbragta med aldrig sinande entusiasm
av slottets härskarinna, finns inte bara de vanliga skånska
örterna, utan de mest sällsynta läkedoms-växter av alla slag, en
mängd som det här skulle ta alltför lång tid att räkna upp. Jag
vill därför bara nämna den allra märkligaste, den stora alrunan
(Mandragora vernalis), vilken växer inom ett järnstängsel i ett
avsides hörn av trädgården. Den står där mörk och
hemlighetsfull, som den trollpacka den är, bärande de stora, gula
fröbollar jag sett på ett av Durers stick med inskriften »Gott
behÜte uns fur Zauberei» . . . Denna eftersträvade och fruktade
blomma ansågs under medeltiden ge sin ägare långt liv och
lycka men drog honom ofelbart till helvetet om han ej före
sin död lyckades göra sig av med henne. Kejsar Karl V,
berättar friherrinnan Coyet, ägde en sådan alruna, som var svept
i rött silke och varje fredag tvättades i vitt vin.
Det är en högtid att höra Henriette Coyet ösa ur sitt rika
vetande av sägner och traditioner, sådana hon inte bara läst
dem utan direkt hämtat dem från folkets läppar. Men helst
skall man sitta, som vi gjorde då, på stentrappan under
humlebågen, flankerad av libstickorna, med de Coyetska barnbarnens
lekstuga bakom oss och det gamla slottet skymtande bakom
en häck av dessa bålda riddare ur växtriket, vilka liksom slagit
vakt om oss härinne, ett led av höga orörliga gestalter
förtrollade av mandragorans häxeri.
Friherrinnan Coyet berättar om mor Elna Andersdotter i
Ön-svalagården, vilken var den första som tog henne ut i sin
»have» och införde henne i gammaldagsblomstrens sagovärld.
»Kantande gångar och kvarter stod där ambrot (åbrodd), isop,
timjan, salvia, mynta, gubbaskägg (renfana, Tanacetum vulgare)
och lavendel. Trädgården ångade av varm och kryddad doft.
Den lyste också av solrosor, kristibloddroppar, blåa munkar,
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
