Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ett prästfolk, månt om sina sockenbors hälsa — på den
tid då man kom till prästens med såväl lekamliga som andliga
krämpor — kunde behöva ha till hands. Sammanhållen av en
låg stenmur överväxt med Stachys lanata, som skåningarna kalla
med det trevliga namnet »lammaöron», ger denna samling en
intressant överblick över de örter man hade till nytta och nöje
förr. I den finns först och främst alla mor Elnas kryddor, men
där växer också mycket annat. Där finns den »svenska salvian»
(Balsamita vulgaris) med sin höga växt och sina knappliknande
gula blommor, av vilken man kokade magstärkande dekokter.
Bredvid den står en annan gammal bekant, den av alla skåningar
omtyckta renfanan, varav man tillsammans med körvel kan koka
en sorts grönkål. Högre upp, i bekväm närhet till köksdörren
växa sådana matkryddor som timjan, mejram och kyndel,
avslutade med ett högt stånd av dragon (Artemisia dracunculus)
ännu i denna dag omtyckt som ättikskrydda. Den kallas också
kejsarsallad, emedan Karl den store lär ha tyckt mycket om
den. Det passar därför att det bredvid den står en annan
förnämlig ört, vinruta (Ruta graveolens), som kung Mithridates så
mycket älskade, att han åt den varje morgon i hopp att därigenom
bli immun mot förgiftning. Ty vinrutan har ända sedan
urminnes tider ansetts som ett mycket starkt skyddsmedel mot
ormbett och andra gifter. Lika länge har den hört ihop med
gästabuden, ty liksom malörtens blad användas dess mörka
kvistar och gula blommor till krydda i vin och sprit.
Mot husväggen stödja sig gammaldags rosenbuskar och vid
kyrkogårdsväggen växa täcka tuvor av myskmadra (Asperula
odorata) med sina vita stjärnlika blommor. I Skåne och
Danmark kallas den »byncke» och ansågs förr i världen kunna
ge kvinnorna lätt födsel. Här inne i skuggan gror också den
mörka pruslroten, vilken lär kunna bota för hysteri men
också framkalla sådan — »Helleborus, den vansinniges blomma,
också åt skalderna ägnad», som det heter i en gammal fransk
vers — bredvid den praktfulla gamla kejsarkronan (Fritillaria
imperialis), utan vilken nästan ingen skånsk trädgård
kan tänkas.
Varje år i september samlas hembygdsföreningens medlemmar
till en s. k. planteringsdag, då de ha med sig var och en
någon blomma eller planta från sin egen trädgård. Men på
sistone är trädgården bliven så välförsedd att man nöjer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
