Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med att bara träffas för att njuta sina ömma mödors lön i dess
doftkrets, där solvisaren pekar ut de ljuva timmarna och
glömmer de svåra.
En sådan ljuvlig timme var det för mitt besök i den skuggiga
gamla trädgården. Luften stod ångande stilla och doftrik över
kryddkvarteret, där det i slösande yppighet liksom vällde fram
över den vänliga marken. De gamla träden viftade solfläckar och
skuggor över kryddväxternas tusenfaldiga former och kom de
otaliga skiftningarna av grönt att framstå i sin diskreta
färgskala med ett mjukt pastellskimmer, som fängslade mera än
det bjärtaste färgspel.
Man kunde riktigt föreställa sig hur trädgården nästa
planteringsdag liksom skulle ligga där och mysa av glädje, då alla
dess vänner samlades här med friherrinnan Coyet i spetsen —
idel örtälskare förenade av det frimurareskap som tillhör dem,
vilka äro i förbund med livets växande och bevarande makter.
På Rååns södra strandsluttning ligger en liten trädgård i terrass
efter terrass av den finaste, mjukaste grönska, över vilken
gammaldags rosor glöda likt tusentals röda lyktor somrarna
igenom. Hela trädgården har något stilla, nästan hemlighetsfullt
över sig, undanstucken i skuggan av sina djupa buskager,
under vilka gräsängarna smyga fram, som gjorda för älvor att
dansa på då dunklet faller och endast kattmyntans djupblå flor
lyser i kvällningen. En sådan kväll var det jag hörde
trädgårdens ägare berätta om dess tillkomst.
För tio år sedan hade han köpt denna tomt — en gammal
brandtomt, full av ruiner och med brännässlor växande över
hans axlar. Han berättade om den första gången han efter många
timmars hård grävning äntligen fick upp ren jord. — Ja, tyck
inte jag är sentimental, sade han, men då tog jag jorden i mina
händer med en känsla av att det var något heligt jag fullgjorde.
En sådan tärande längtan hade jag haft att få gemenskap med
jorden, att skaffa mig ett hem och en trädgård.
I fyra år höll överlärare A. Cronqvist på med att ensam gräva
genom sin mark, men då hade han också djupgrävt den till mer
än en halv meters djup. På samma sätt, nära nog alldeles
ensam, anlade han och planerade trädgården, liksom modellerande
fram terrasserna på vilka den och huset skulle ligga,
varpå han själv grävde grunden till sitt hus. Nu står det där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
