Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström: Skånska kryddgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så väl sitt ena som sitt andra intresse till sin son, vilken blev
läkare uppåt Norrland och var han gick fram i livet lämnade
efter sig en trädgård där förut intet växt. Särskilt ägnade dr
Törnmark sitt intresse åt de på den tiden ratade perenna
växterna — ett intresse som hans dotter ju kom att ytterligare
utveckla, först som trädgårdsarkitekt och sedan som fru på Alnarp,
i vilken dubbla egenskap hon jämte friherrinnan Coyet med
blomster främst från Torups moderträdgård anlade den
Burlövska örtagården som är alla kryddväxtälskares Mecka.
Givetvis fanns kärleken i blodet, menade fru Dahl. Säkert
hade den sin första rot i Göinge, denna ömhet för växters liv,
som fick hennes far att ta upp och odla fram de gamla glömda
blomstren vart han kom. Men det är framför allt något annat
som bestämt hans dotters målmedvetna intresse för
gammaldagsblommorna. Själv vill hon kalla det för »lyhördheten för
det som varit», detta sjätte sinne, som inte så värst många
nutidsmänniskor äga eller sätta värde på. För henne har det, ända
sedan hon var barn i Norrland och det sinnet första gången
liksom vaknade vid doften av faderns blommor, alltid varit en
sådan tillfredsställelse och tröst att hon skulle önska
människorna mera av det.
Detta är inte den vanliga sortens pietet, den som mest yttrar
sig i förgrämda jämförelser mellan forn- och nutid till den
senares eviga nackdel. »Den lyhördhet för det som varit», fru
Dahl talade om, yttrar sig i ömhet om det kommande; den
knyter samman det gångna med det nuvarande för framtidens skull.
Jag tänkte på detta då jag åter satt i den där gamla
bondeträdgården i norra Skåne och såg mina blomstervänner Albert
Nilson och hans far syssla med sina plantor. Allt var sig likt,
sådant det säkert stått där i generationer, i den lilla skuggiga
trädgården med dess plantor av lönn och ask, som sonen tagit
med hem från skogen, »för att dom for bättre härinne», dess
rustika buxbomspyramid och rabatter av blommor, vilka i
skuggan av de gamla trädens hängande grenar fingo ett egendomligt
tycke av att befinna sig längre bort än de i verkligheten voro.
Ungefär som när i gamla kyrkors svala dunkel korfönstrens
bjärta fläckar tyckas lysa långt borta som från en annan värld.
Men har inte allt i en trädgård, tänkte jag, att göra med en
annan och bättre värld än den vari vi annars sträva och ängslas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
