Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hagberg: Mälaridyllen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut Hagberg
stiftsstäderna med sina läroverk vid domkyrkans fot, Skara och
Linköping, Växjö och Västerås, betytt så ofantligt mycket för
svenskt bildningsliv, så har under artonhundratalet de stora
diktarnas barndoms- och ungdomsminnen från särpräglade
provinser varit en av deras största litterära inspirationskällor. Detta
motiv har utformats i medveten eller omedveten kontrast till
centraliserande tidstendenser. Det har varit i kulturarbetet
fångna människor som skapat dikten om de stora barrskogarna.
Det finns andra litterära provinstraditioner, till exempel den
skånska. Den vill också gärna accentuera sin dialekt och dröjer
hellre vid vad som skiljer än vid vad som förenar. Det är
naturligt och sunt och man vill icke ha det ändrat, men det
centrala har på något sätt fått sitta emellan.
Ty det mellansvenska mälarlandskapet är centralt icke endast
i den meningen, att denna bygd är vårt svenska Latium, det
land som givit vårt statsliv och vår historia deras enhet. Det
är också centralt i den betydelsen av ordet, att det är
mälar-idyllens motsvarigheter i skilda provinser som vi spontant glädja
oss mest över, ängarna och hagarna, insjöns vattenglitter och
de ljusa löven. Och att detta icke blivit tillräckligt ofta och
i värdiga ordalag bekänt, hänger väl samman med brist i vår
läggning. Att ärligt bejaka idyllen vittnar om klassisk jämvikt,
men vi svenskar spela gärna romantiker. Vi tala med
förkärlek om isarna och havs vidderna och fjällen och den mörka
skogens dystra sus, även när i realiteten både vår smak och
vår praktiska livsföring gå mer i den pastorala stilen. I vår
traditionella landskapsuppfattning finns det ett i ordets mindre
goda betydelse litterärt drag.
Sanningen är väl annars den, att om man kort och konkret
vill ge en föreställning om det svenska folkets kamp för sin
existens inom svenska landamären, kan man hänvisa till en
växtgeografisk process. I intet annat västeuropeiskt land kan
man så tydligt som i Sverige följa striden mellan vildmarkens
barrskog å ena sidan, lövdungarna och den i dessas hägn odlade
bygden å den andra. Åkrarna äro ju människoverk, men
hasselhagarna, björklundarna, ekbackarna, som långsamt, långsamt
gått mot norr, för att sedan efter bronsålderns
klimatförsämring ånyo börja retirera, ha varit vår Herres arbetsresultat och
fingeranvisningar. Den svenska odlingen har trängt in i
barrskogen, där lövträden visat vägen. Så konkret, så dramatiskt,
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
