Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Vägen, bilen och landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen, bilen och landskapet
vet, att han, bara han väl skaffat sig körkort, kan köra vägen
Göteborg—Stockholm på 7Va timmar och Stockholm—Uppsala
på 59 minuter. För att ge en smula relief åt måttet och
innebörden av denna utveckling skulle det nästan räcka att mot
Whitelockes skildring ställa några ord av Einar Malm, som ju
brukar räknas till den äldre av tidens »två generationer».
I en skräcksyn ser han hela den modärna tiden symboliserad
i en karta över landets automobilvägar. Ser hur hans ungdoms
vilda marker, den ena efter den andra, genomdras av väsande
autostrader, ser hur den »sista herregården» styckas sönder till
campingläger åt »stadens fadda masselände», och erinrande sig
sin ungdoms karta, ännu fylld av »vita fläckar», sjunger han i
aristokratisk förtvivlan ut sitt anatema över tiden och utvecklingen:
»Ett dödsstråk är den allfarväg
som människorna trängas på
per hjul bland kors och pilar. Säg,
finns ingen livets stig att gå?
Den karta där man rutat in
landet i blodrött bilvägsnät,
där varje mil man mutat in
och där trafikens stank står tät
från stadshotell till stadshotell
med vanvettsfräs ur öppna spjäll —
den kartan är då inte min!»
Dikten ger oss en antydan om utvecklingens förlopp. De vita
fläckarna och de långa besvärliga resorna ligga inte längre
tillbaks i tiden än att vi själva minnas dem. Det stora
genombrottet har skett i vår egen tid.
Det är med den givna kontrastverkan för ögonen ganska
onödigt att ge ytterligare belägg för att vi utvecklats. Författaren
kommer dock i fortsättningen att falla för frestelsen att söka
visa hur denna utveckling tillgått och vad den inneburit.
Under sommaren och hösten 1933 hade jag den stora förmånen
att på uppdrag av STF resa runt Sverige för att rekognoscera
dess vägar. Det gällde inte bara själva vägarna utan också att
om landskap och reseförhållanden inhämta uppgifter, avsedda
att sedermera bli vägfarande svenskar till nytta.
25 000 km kors och tvärs genom landet gick färden, från
dess översta hörn till dess nedersta, från Smygehuk till Paj ala.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
