Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Vägen, bilen och landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
50 km eller däröver, utan andra risker än dem egna
åtgöranden vid körningen eller farligt mötande bilister framkalla.»
Och i oförminskat, ja stegrat tempo fullföljes arbetet på att
förbättra våra vägar. Därom blevo vi ständigt påminda. Skylten
»Vägarbete pågår» mötte oss dagligen under vår resa.
I och för sig kunde åsynen av dessa hoppfullt lysande
trianglar inte uppväcka några angenäma känslor. De förebådade
ett störande avbrott i färden helt enkelt. Den enda och därför
desto mer påtagliga störningen.
I bästa fall kunde de dock, om sinnesstämningen var särdeles
optimistisk, ge en smula näring åt fantasien. Sedan skylten väl
tagits bort skulle den nya vägen ligga där, jämn och fm. På
associationens väg fördes man vidare. Vidare framåt i tiden.
Man såg den dag — hoppfullt förlagd till en ej alltför avlägsen
framtid — när den sista stenkrossen tystnat och den sista
uppstoppande skylten försvunnit från den just fullbordade, sist
färdiga riksvägen. Man såg det planerade riksvägnätet som ett
faktum. Såg de väldiga, landets huvudorter förbindande stråken,,
jämna och raka som sträckta snören, löpa fram över land och
vattendrag, genom femhundra meter breda, lummigt grönskande
parkbälten. Och i all denna härlighet skådade man bilden av en
cyklist, som frimodigt och utan skuggrädsla trampade fram mitt
på sin egen lilla väg, om inte fjärran, så dock på behörigt
avstånd från allt motorbuller. Det var en vacker syn. Särskilt
det där med cyklisten verkade upplyftande.
I närvarande stund finnas i landet c:a 800 000 trampcyklar,
undanskuffade till den yttersta dikeskanten, för vilka intet
åtgjorts eller åtgöres. För dem kände vi städse högt och rent.
Hoppades på deras ljusnande framtid.
Vår långa resa gav oss dock inte bara tillfälle till dylika
funderingar., inte bara anledning att konstatera utvecklingens
expressfärd över de svenska vägarna och att beundra våra väg- och
vattenbyggares förmåga att bemästra alla väg- och brotekniska
svårigheter.
Först och sist blev den en upplevelse av allt det vackra vi
i var enklaste vrå av vårt land fingo se och beskåda.
Starkaste minnet har författaren av den »lappländska resan»y
företagen i ett enda oavbrutet sträck under loppet av en månad.
Den gav oss den norrländska hösten, och en höst så grann som
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
