Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. von Feilitzen: Sommardagar i Vistasfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V. von Feilitzen:
SOMMARDAGAR I VISTASFJÄLLEN
Det var den 26 juli. Solen sken och himlen var blå. Det var en sådan
där underbart vacker dag i fjällen, som man så många gånger har
längtat efter. Den eljest under högsommaren ganska besvärliga myggen
förmådde i solgasset ej göra en det minsta förnär. Man bara njöt.
En ljuvlig båtfärd uppför Vistasjokk var nyss avslutad och jag satt
tillsammans med trenne fjällvänner runt kring en sprakande lägereld
på en kulle norr om älven, en och en halv mil från Nikkaluokta. De
tre fjällmännen voro: Georg, min nyförvärvade fjällbroder,
lappmannen Rikko, min gamle vän och fjällkamrat, med vilken jag delat ljuvt
och lett under flera somrar i rad, samt sist alla lappländska fjällmäns
högt uppskattade vän Nils Olsson Sarri. Över eldens glöd halstrade
Sarri några präktiga laxöringar, vilka skulle bli färdkosten på vår
långa vandring.
Väl uppbrottsfärdiga ränslade vi de fullpackade säckarna, bjödo
farväl åt Sarri, som ej kunde medfölja, samt började vandringen genom
lummig björkskog, över myrar och backar i ständig omväxling, med
Stuor Räitavagge som dagens mål. Dalgångens yppiga vegetation
fröjdade sinnet under den långa och krävande marschen.
»Färgrik var blommornas prakt, där fjällmännen gingo i dalen,
ymnigt växte ranunkeln i alla dess olika arter,
rikligt var marken beströdd med Pyrolas strålande stjärnor,
högt lyste Trollius’ guld bland mängden av ståtliga blommor,
medan Campanulas blå prydde stranden av slingrande älven;
fjälljungens härliga blom fyllde sinnet med högtid och tjusning.»
»Störst var glädjen likväl när Selmatjåkko omsider
trädde i fonden fram, omkransad av övriga toppar,
smyckad av aftonens sol och slottslik i hela sin resning.
Taket var helvitt, mörka dess murar, kring foten av borgen
lyste en matta av skimrande grönt i alla nyanser,
torn och tinnar prydde fasaden åt Stuor Räitavagge.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
