Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur Lindhagen
den nordiska fjällvärldens säregna skönhet. Där sågo de också
resultaten av det nitiska arbete, som nedlagts av den år 1868
bildade norska turistföreningen, vilken tagit till sin uppgift att
underlätta ett vandringsliv i fjälltrakterna. — Men även i
Sverige funnos ju fjäll. Än så länge voro de dock på grund av
avståndet från landets centrala delar så svårtillgängliga, att de
blivit närmare kända endast av ett litet fåtal, främst tjänstemän
och naturforskare, som å ämbetets vägnar eller i sin vetenskaps
intresse företagit längre eller kortare färder där. År 1882
fullbordades emellertid den jämtländska tvärbanan till Storlien.
Därmed hade man erhållit en bekväm förbindelse till ett betydande
svenskt fjällområde, och tiden var mogen för bildandet av en
motsvarighet till den norska föreningen. Betecknande är att
initiativet kom just från naturforskarnas läger.
Offentligen framfördes tanken först av statsgeologen F. W.
Svenonius i ett resebrev från Jämtland, som fanns infört i
tidningen Nya Dagligt Allehanda för den 7 augusti 1884. Han
framhöll, att om en svensk förening icke kunde bliva så
storartad som den norska, kunde den dock uträtta mycket gott.
Såsom en huvuduppgift för en svensk turistförening pekade han
på uppmuntrandet av den mognare skolungdomen att företaga
fotvandringar.
Det avgörande initiativet kom likväl från annat håll. Den
26 november 1884 innehöll Uppsala-tidningen Fyris ett upprop
för bildandet av en svensk turistförening, undertecknat av två
yngre geologer, Hjalmar Sjögren och Torbern Fegræus, den förre
sedermera professor och vida känd för sina gagnande initiativ
på olika områden samt båda på sin tid efter varandra anställda
såsom geologer vid Nobel-verken i Baku. Uppropet ger
utomordentligt klart besked om undertecknarnas avsikt. De pekade
på den nya järnvägsförbindelsen och på den norska föreningen,
av vilken åtminstone Sjögren var medlem. Av särskilt intresse
är vad man lade in i begreppet »turist». Den verklige turisten
nöjde sig ej med att med iltågsfart genomresa ett land och att
från kupéfönstret iakttaga de växlande scenerierna; han visste
att intimare bekantskap med landets och befolkningens
skaplynne endast kunde erhållas genom att lägga turistens ränsel
på ryggen och att det verkliga turistlivets vederkvickelse
vunnes långt från de vägar, där lokomotivet ångade fram. Ett
turistliv i fritt umgänge med naturen stärkte kroppen, utvecklade
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
