Print (PDF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högtidstal iakttagelseförmågan och skärpte vår blick för naturen. Den tilltänkta föreningen skulle vara en allmän förening, d. v. s. omfatta medlemmar från alla landsändar och av alla samhällsklasser. Särskilt borde man kunna vänta sig intresse av den akademiska ungdomen med dess nyvaknade håg för manlig idrott. Föreningens ändamål skulle vara att skapa förutsättningar för ett turistliv i större skala genom inventering av sevärdheter, spridande av kännedom om reseruter och färdevägar, ordnande av nattkvarter och beredande av tillgång på dugliga förare. Offentliga möten för frågans behandling höllos den 1 december 1884 och, såsom jag redan nämnt, den 27 februari 1885, vid vilket senare tillfälle föreningen konstituerades. Bevarade handlingar från dessa möten giva icke närmare upplysning om den förda diskussionen, men den sammansättning styrelsen erhöll utgör ett talande bevis för att enighet rådde om de synpunkter, som kommit till uttryck i Sjögrens och Fegræus upprop. Såsom ordförande inträdde Frithjof Holmgren, den berömde fysiologen, den store patrioten och den entusiastiske främjaren av gymnastik och kroppsövningar. Det idrottsliga intresset underströks kraftigt också genom valet av dåvarande kaptenen Victor Balck. Inriktningen mot ödemarkstrakterna betonades av namnen å en rad av naturforskare med den store polarfararen Adolf Nordenskiöld i spetsen. Inom denna krets märka vi också Svenonius och Fegræus. Sjögren hade vid föreningens bildande redan lämnat Sverige. Ett annat drag i föreningens framtida utveckling finna vi redan från början framhävt genom namnet Hans Hildebrand, den store fornforskaren, vilken blev föreningens förste vice ordförande. De flesta av dessa framstående män kommo att tillhöra föreningens ledning endast en kort tid. Tre av dem blevo dock märkesmän i föreningens historia — Hildebrand, som var ordförande i 22 år från 1887 till 1909, samt Svenonius och Balck, vilka stodo kvar i styrelsen den förre till 1911 och den senare ända till 1919. I stället för dem som gingo bort trädde andra, som ville ägna ett hängivet arbete åt föreningens idé. Här skola endast nämnas tre män, som vi ha anledning att särskilt hylla denna dag, därför att de, var och en efter sin egenart, tillsammans kunna sägas hava gjort föreningen till vad den nu är; Louis Améen, idealisten och banérföraren, Gunnar Andersson, 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
