Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högtidstal
iakttagelseförmågan och skärpte vår blick för naturen. Den
tilltänkta föreningen skulle vara en allmän förening, d. v. s.
omfatta medlemmar från alla landsändar och av alla
samhällsklasser. Särskilt borde man kunna vänta sig intresse av den
akademiska ungdomen med dess nyvaknade håg för manlig
idrott. Föreningens ändamål skulle vara att skapa
förutsättningar för ett turistliv i större skala genom inventering av
sevärdheter, spridande av kännedom om reseruter och färdevägar,
ordnande av nattkvarter och beredande av tillgång på dugliga
förare.
Offentliga möten för frågans behandling höllos den 1
december 1884 och, såsom jag redan nämnt, den 27 februari 1885,
vid vilket senare tillfälle föreningen konstituerades. Bevarade
handlingar från dessa möten giva icke närmare upplysning om
den förda diskussionen, men den sammansättning styrelsen
erhöll utgör ett talande bevis för att enighet rådde om de
synpunkter, som kommit till uttryck i Sjögrens och Fegræus
upprop. Såsom ordförande inträdde Frithjof Holmgren, den
berömde fysiologen, den store patrioten och den entusiastiske
främjaren av gymnastik och kroppsövningar. Det idrottsliga
intresset underströks kraftigt också genom valet av dåvarande
kaptenen Victor Balck. Inriktningen mot ödemarkstrakterna
betonades av namnen å en rad av naturforskare med den store
polarfararen Adolf Nordenskiöld i spetsen. Inom denna krets märka
vi också Svenonius och Fegræus. Sjögren hade vid
föreningens bildande redan lämnat Sverige. Ett annat drag i
föreningens framtida utveckling finna vi redan från början framhävt
genom namnet Hans Hildebrand, den store fornforskaren,
vilken blev föreningens förste vice ordförande.
De flesta av dessa framstående män kommo att tillhöra
föreningens ledning endast en kort tid. Tre av dem blevo dock
märkesmän i föreningens historia — Hildebrand, som var
ordförande i 22 år från 1887 till 1909, samt Svenonius och Balck,
vilka stodo kvar i styrelsen den förre till 1911 och den senare
ända till 1919. I stället för dem som gingo bort trädde andra,
som ville ägna ett hängivet arbete åt föreningens idé. Här skola
endast nämnas tre män, som vi ha anledning att särskilt hylla
denna dag, därför att de, var och en efter sin egenart,
tillsammans kunna sägas hava gjort föreningen till vad den nu är;
Louis Améen, idealisten och banérföraren, Gunnar Andersson,
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
