Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur Lindhagen
den viljestarka och vittseende handlingsmänniskan, samt Folke
Wancke, den outtröttlige inre organisatören och uppbyggaren.
Föreningens stiftare hade särskilt pekat norrut, mot fjällen, och
därvid hade de handlat på grund av en djup personlig
erfarenhet. Alla dessa naturforskare hade genom egna resor och
vandringar lärt sig att helt instämma i den store lärofadern
Linnés kända uttalande: »Så snart jag kom på fjällen fick jag
liksom nytt liv, och var såsom en tung börda tagen av mig».
Föreningen har alltid varit trogen denna sina stiftares tanke
och ägnat en betydande del av sina krafter åt ett omfattande
fältarbete för att göra fjälltrakterna lättare åtkomliga. Man har
ofta klandrat föreningen härför och velat däri se ett skattande
åt alltför romantiska synpunkter. Men Linné hade rätt.
Fjällnaturen är källan med det klaraste och friskaste vattnet. Man
hämtar därur både fysisk spänstighet och andlig ro. Och
föreningen har ansett det som en skyldighel att lära de många
att finna stigen till källan. Visst ligger det ett drag av
romantik i att på detta sätt vara bergtagen. Men romantik och
realism äro lika nödvändiga för människan. Hon behöver den
avspänning, som ligger i att då och då söka sig bort till en mera
fantasirik värld än den grå vardagen. Det gäller blott att icke
i romantisk förljugenhet inlägga i verkligheten något annat än
vad den är. Att man under brottning med de ganska hårda
realiteter ett friluftsliv i ödemarken ofta erbjuder för en kort
tid leker, att man står naturen närmare än man i själva verket
gör, torde dock vid jämförelse med andra vanliga former av
romantiskt tänkande få anses såsom ganska oskyldigt.
Och föreningens uppgift i fjället tar aldrig slut. Den
ständigt ökade strömmen av turister fordrar dess avledande efter
nya vägar. Gamla anläggningar bliva för trånga. Teknikens
utveckling och stegrade anspråk ställa nya krav. I föreningens
barndom räknade man endast med fjällfärder sommartid. Nu
måste en ständig anpassning ske med hänsyn till skidlöpningen.
Föreningens fältverksamhet i fjället har väl kanske fallit mest
i ögonen på utomstående, men varken kvantitativt eller
ekonomiskt har den varit föreningens huvuduppgift. Stiftarna hade
ju avsett, att föreningen skulle vara en allmän turistförening,
och i stadgarna hade såsom föreningens ändamål angivits att
utveckla och underlätta turistväsendet inom Sverige. Man torde
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
