- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
22

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arthur Lindhagen

mande länder, men alltid har jag där fångats av minnesbilderna
och gripits av längtan hem, ty just då var kanske skaren mera
gnistrande, de nyutslagna vårbjörkarna skirare, fjärdarna blåare
eller höstlövet mera prunkande grant än någonsin.

Och med dessa minnesbilder sammansmälter allt vad jag på
andra grunder vet om mitt land. Jag förstår något av det
historiska sammanhanget, av landets möjligheter, av mitt folks
förtjänster och fel. Jag glädes över vad gott verk som vi uträttat
och blyges över våra nesliga handlingar. Jag svävar mellan hopp
och ångest vid tanken på vår ovissa framtid. Och slutligen ser
jag mig själv i förhållande till allt detta; ett långt arbete såsom
en del av det maskineri, som uppehåller den gemenskap vi kalla
Sverige. Och fosterlandet blir för mig en levande makt. Jag är
ett med detta land och detta folk. Här är min fasta punkt i
världen, mitt hem.

Verner von Heidenstam har i sin diktning givit en gripande
skildring av en fången karolin, som går under på grund av sin
hemlängtan. Diktaren låter honom fälla dessa ord till en kamrat:

»Hemma . . . Inte sant, du har också grubblat på det ordet...
Du har gått och upprepat det stilla för dig själv... hemma,
hemma! Det börjar med att barnet räknar spikarna och
kvis-lorna i golvet. . . Hemmet, ser du, det är något, som begynner
med ett litet frö och slutar som ett stort träd. Det begynner
med barnkammaren, så växer det och blir flera rum och ett
helt hus, en hel bygd, ett helt land . . . och utanför det landet
förlorar till och med luften och vattnet sin vederkvickande smak.»

Hem, hembygd och fosterland! Ingen kan väl fordra, att
innebörden i dessa ord skall tydligt fattas av den, som tillbringar
hela sitt liv i samma grå vardag och som sett föga eller intet
av sitt land. Men må vi förenas och göra orden levande för
allt vårt folk. Däri vill också den sammanslutning, för vilken
jag nu talar, efter måttet av sina krafter taga del. Om det
målet kunde nås, skulle vi lättare finna varandras händer ovan
larmet av dagens strider och med förenade krafter men utan
stora åthävor gå att lösa de nationella problem, som framtiden
kan ställa på oss. Ty alla ha vi då, i likhet med den fångne
karolinen, förstått vad det innebär att vara hemma.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free