Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tor Andræ
och de bortgångna. Vandrarfolket hade lämnat sina döda på
tillfälligt valda gravplatser, skydda och fruktade, så länge man
mindes dem. De bofasta behöllo dem i sin närhet. Den gamle,
som under sina sista år tyst men med vaksamma ögon från
sin plats vid härden följde göromål och händelser på gården,
fortsatte även sedan han flyttat ut i högen därutanför att vaka
över de sina. Minnet och historien fick säkrare fäste vid
ättebackar och kummel. Perspektiven vidgades mot forntid och
framtid.
Sambandet med jorden utvecklade nya egenskaper hos
människan. Över jägarens yrke rådde lyckan, som aldrig kan vara
beständig; hans gudinna var den nyckfulla ombytliga skogsfrun.
Bondens arbete kräver omtanke och förutseende, allt på sin plats,
allt i sin tid. Arbeten och händelser komma igen på fastställda
dagar i sin årliga trygga rundvandring. Men bondepraktikans
behagliga ordning är ett ideal, som icke alltid blir verklighet.
I samlivet med jorden unns alltid ett osäkerhetsmoment: hagel
och frost, väta och torka kan ödelägga ett års arbete och korsa
alla beräkningar. Jorden kräver icke blott trofasthet utan också
tålamod. Bonden är aldrig optimist, bitter erfarenhet har lärt
honom, att mycket kan hända mellan sådd och skörd. Men
han kastar icke heller yxan i sjön om det går honom emot.
Om också ett års gröda går förlorad, har han ju alltid torvan
kvar.
Så har arbetet på jorden skapat om människans väsen.
Bondens vördnad för rätt och ordning, hans trofasthet och tålamod,
ha blivit en kraftkälla, ur vilken kulturen öst i årtusenden.
Många orsaker bestämma ett folks karaktär: rasanlag,
historiska öden, främmande inflytande. Men landet där vi bo, hav,
skogar och fjäll, årstider och klimat ge i sitt samspel riktning
och form åt folklynnet. Skuggfläckarna av styva blad i den glesa
skogen tecknade mönstret på leopardens skinn, och ripans
fjäderskrud får sina färger av fjällheden. Det kan icke undvikas, att
också vår själ får en grundfärg av landskapets stämning. Vi
känna väl igen de olika svenska bygdernas karaktärstyper, de
röja sig ofta redan i språket. Norrlänningens ord komma
betänksamma och försiktiga som tassande pjäxor på sjumila myrar.
Bergslagsbons hurtiga stigande tonfall hör samman med den
trj^gga, vakna kraften i hyttornas och hamrarnas land. Närkingens
tjocka l och i komma oss att tänka på stöveltramp i blöt lera.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
