Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor Andræ: Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jorden
färd och äventyr. Vittfarande fantasi och ärekär dådlust kunde
gömmas bakom det sävliga lugnet i östgötska bondesläkter och
stormansätter. Vid Högby prästgård står stenen, vars runskrift
berättar:
Fem söner Gulle födde den gode. Föll vid Fyris frejdige Asmund.
Assur fick sin ände i Grekland. Halvdan dräptes under holmgång.
Käre dog hemma. Död är ock Böe.
En strådöd i unga år, tre fallna i strid och härnad, en enda
åt gården och plogen, det är ett släktleds historia i en östgötsk
storbondefamilj. Ett par mil längre västerut står Rökstenen,
vars hemlighetsfulla ord förtälja om generationers strider på
främmande kuster.
I bygdespråk, lynne och folksed kan man ofta rätt tydligt
avläsa de forna bonderikenas utbredning mot skogsbygden.
Någonstädes i södra Dalarne börjar Bergslagens goda uppländska folk
allt starkare blandas med de riktiga masarnas envisa och sluga
men originella och konstnärligt begåvade släkte. Så ha också
götarna öster om Vättern en gång skapat ett Stor-Östergötland, vars
gränser den kyrkliga indelningen bevarar trognare och riktigare
än länsgränsen. Det har sin bergslag i norr. I söder ligga det
sägenrika Ydre och Tjusts skärgårdslundar med ek, hagtorn och
björnbärsrevor, bygder som gjort romantiken till ett östgötskt
lynnesdrag. I sydväst har i Vedbo, Sevede och Tunalän ett
stycke av det riktiga Småland, mossarnas, tallmoarnas och de
steniga åkerlyckornas land, gjorts till östgötskt kulturområde.
För Västgötaslättens folk stänga Bohusläns kala granitklippor
utblicken mot havet. Landet, som annars kan uppvisa rikare
omväxling och skönare utsikter än någon annan svensk
slättbygd, bjuder sällan så frikostiga villkor som Upplands och
Östergötlands jord. Slätten är vidare och jämnare än någon annan
i Sverige norr om Söderåsen, men jordmånen är lättare.
Västergötlands korngudinna bär icke de tunga veteaxen utan havrens
luftiga plymer i sin krans. Sparsammare tillmätta möjligheter
ha också givit åt västgötens karaktär ett drag av närighet och
enveten påstridighet, som röjer sig redan i det gnatande
tonfallet i hans tungomål. I gengäld besitter han en god portion
av vass intelligens och illfundig humor.
Där den nordskånska skogsb3’gden slutar, bröts Sverige en
gång i urtiden av på mitten. Sprickan är ännu icke riktigt över-
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
