- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
50

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bertil Boethius

lövskogen till löväng. Eken och boken trivas blott, om de få
sänka sina rötter i djup och bördig mylla. Även den
hänsynslösaste skövlare lämnar de karga, steniga moränbackarna åt
skogens självläkande föryngringskraft. Men i lövskogen trängde
odlaren själv fram eller följde avverkaren i spåren. Fordom
täckte mäktiga lövskogsbälten stora vidder i det sydligare Sverige.
De voro rikets klenoder, där trivdes högviltet, där betade
svinhjordar, av vilka fogden, »när ollonår åre», uppbar ollongäld.
Redan Gustav Vasa kämpade en hopplös kamp för att rädda
dessa skogar undan bygdens odlingsiver. Med tiden trädde
intresset för det dyrbara virket i förgrunden. De gamla lagarna
hade värnat de bärande träden för deras frukters skull. Men
i regalrättens tidsålder förvandlades gärna samhällsskyddet till
en statens ockupations- eller äganderätt. Så också här. Särskilt
ekvirket ansågs oumbärligt för flottan. Både nyodlingen och det
kommersiella och industriella utnyttjandet av ek- och bokskogen
hindrades efter bästa förmåga. I själva verket lade kronan sin
hand över vida mer än den behövde. Tack vare dess
monopol bevarades trädjättar långt över den ekonomiska mognadens
tid. Åt landskapet skänkte de en säregen prydnad, även
därför, att deras håliga stammar bjödo skydd åt ett rikt fågelliv;
så länge de stodo, trivdes den vackra blåkråkan i bygder, där
hon nu knappast visar sig. Då den ekonomiska liberalismen
under 1800-talets förra hälft segrade över regalet, började
exploateringen. Nu ha de gamla träd, som skonats, intet annat
skydd än pieteten för det som blott förskönar och gläder. Och
av de gamla mäktiga lövskogarna ha vi blott spillror kvar. Vad
som sparats åt oss hör dock ännu till vår naturs pärlor, målet
för många tacksamma vandrares vallfärder.

Runt om de mellansvenska bruken ha århundradens
avverkningar och kolningar skänkt barrskogen en hos oss sällsynt
föryngringskraft. Kring kolbottnarna har den täta ungskogen
kämpat om ljus och luft med ett ursinne, som till äventyrs
rättfärdigar en och annan djungelfantasi. Men brukens egna
domäner hade utmätts i tider utan verkligt hård konkurrens
om virket. De hade blivit stora i förhållande till behovet.
Därför kunde skogen ofta skonas, tills träden uppfyllt sina av
naturen föreskrivna mått. Gamla vackra skogar ha också
herrgårdarna haft att uppvisa. Förr voro skogsbesparing och
skogshushållning liktydiga ord. Intet ständigt återvändande bränsle-

50

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free