Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Boethius
var knappast annat än en polisuppsikt, som gjorde sig djupt
förhatlig utan att bli effektiv. Överallt hade rovhuggningen
och skogsbetningen satt djupa märken. Intrycket var detsamma
som i bondskogarna. De större, värdefullare träden voro
bortplockade. Behövde man mindre träd eller småvirke, tog man
alltid det växtligaste och bästa. De kvarlämnade bestånden
ägde säkerligen stora virkesmängder men voro på mångfaldigt
sätt skadade och vanvårdade. Det var ej underligt, att den
inbrytande ekonomiska liberalismen här trodde sig finna ett
skolexempel på den enskilda äganderättens företräden. Efter
stats-välvningen 1809 kunde den allmänna meningen med riksdagens
hjälp bryta den byråkratiska traditionen. En vidsträckt
likvidering av den allmänna och samfällda skogsförvaltningen
genomdrevs. Bruken ålades att inlösa sina rekognitionsskogar,
kronoparker försåldes och allmänningar skiftades i stor utsträckning.
Också den nordsvenska riksallmänningen, som dittills samfällt
brukats av allmogen till husbehov, boskapens underhåll och
andra tarv, upplöstes nu genom avvittringen och motsvarande
åtgärder i Dalarna.
Men man hade överskattat det enskilda intresset ifråga om
skogsvården. Beaktionen kom därför snart. Så många allmänna
och samfällda skogar som möjligt ställdes under jägeristatens
vård. Ordnat trakthygge infördes efter utländska förebilder.
Samtidigt tillämpades långa omloppstider. Så småningom skapades
en ny skogstyp, tävlande med bruks- och herrgårdsskogarna
genom de mogna beståndens ålder och virkesrikedom men
särpräglad genom en noga beräknad omväxling av olika
åldersklasser. Den offentliga skogsvårdens konsekventa strävan att
producera stora dimensioner kunde endast befästa den allmänna
förkärleken för gamla, slutna bestånd av fullstora träd. Och
samtidigt måste dess rationella planmässighet verka skolbildande.
Från den mottog skogslagstiftningen sitt värdefullaste tillskott,
det ständigt skärpta kravet på återväxtens betryggande i all
skogshushållning.
Mot bakgrunden av skogsidealens och skogshushållningens
utveckling i södra och mellersta Sverige måste det nordsvenska
skogsbältets historia under 1800-talet länge te sig förbryllande
och oroväckande. Hur skogrika de sydligare landskapen än i
regel äro, väger dock bygden där överallt upp skogen. Men
norrut är det denna som härskar, så snart man lämnat kust-
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
