Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jalmar Furuskog: Berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jalmar Furuskog:
BERGET
JtL/j är Sverige fattigt, ej mörkt, ej kallt — det var järn i jorden,
när drivan smalt» heter det i en av våra vackraste
fosterländska sånger. Det svenska urberget, med sitt täcke av mager
istidsmorän och vildvuxen urskog, ser ut att vara en föga frikostig
gåva till människorna. Men i djupet dolde sig underbara skatter.
Genom den svenska historien går en mäktig klang av järn och
koppar, alltifrån medeltiden till våra dagar. Vad som hänt
sedan de första bergsmännen tog upp sina små gruvöppningar
och till dess Kiruna och Boliden reste sig ur vildmarken, är en
vacker sannsaga om ett litet folk som blev ärat inför världen,
icke genom sin fattigdom utan genom sina bergverk.
Denna sannsaga har ett förspel, som är både långt och
intressant. Det svenska järnets historia börjar nämligen inte med
berget, utan med sjömalmen. Redan före Kristi födelse hade
svenskarna lärt sig att fiska upp det rostbruna »örket» ur sjöar
och kärr och nedsmälta det till osmundjärn. Under medeltiden
var detta vår förnämsta exportartikel, särskilt känt under
namnet Kalmarjärn. Själva det ärevördiga ordet Järnbäraland
hänför sig enligt nyare forskningar till sjömalmshanteringen. Det
har uppstått i Norge och lär ha betecknat vissa trakter i
Dalarna, varifrån osmundjärn fraktades över till de norska
gränsbygderna. Det är ett märkligt faktum, att den svenska
järnhanteringen i över tusen år grundat sig på sjömalmen, medan
bergsbrukets historia är knappa åtta århundraden gammal. För
resten övergav man inte sjömalmsfångsten, fastän gruvdriften
införts. Ännu vid mitten av 1800-talet var det många
bruksägare, som under trycket av de dyra malmfrakterna sökte dra
nytta av sjö- och myrmalmen i trakten. Och än idag står
Huseby hytta i Småland kvar som det sista vittnesbördet om vårt
lands äldsta järnhantering.
Men det var dock i berget de verkliga rikedomarna väntade.
Och någon gång på 1100- eller 1200-talet skedde underverket.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
