Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jalmar Furuskog: Berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berget
Här har nu endast talats om järnet. Men till svenskt
bergsbruk höra också kopparn, silvret och guldet. Vad Stora
Kopparberget har betytt för Sveriges ekonomiska historia är
allmänt känt. Silvret och guldet har mest varit lysande drömmar.
De svenska silvergruvorna gingo sällan med vinst. Men i flera
århundraden drömde svenskarna om att »deädlare verken» skulle
ge nya rikedomar åt landet. Denna dröm föranledde ett så
dåraktigt äventyr som brytningen av Nasafjälls silvergruvor på
1600-talet. Det var en svensk storhetsdröm, lätt att förstå som
uttryck för tiden, men utan fotfäste i verkligheten.
Hur den gamla svenska järnhanteringen förvandlas till
modärn stordrift, det är en historia som fyller nästan hela
1800-talet och ger en alldeles särskild spänning åt detta märkliga
århundrade. I mer än två sekler hade den svenska
brukskulturen företett en bild av relativt stillestånd och lugn tradition.
Nu kommer det nya århundradet med den ena omvälvningen
efter den andra.
Den som någon gång under 1800-talets första hälft besökte
en svensk bergslagsbygd, kunde konstatera att där rådde ett
ganska ivrigt nydaningsarbete i tekniskt avseende. Man byggde
masugnarna större och kraftigare, man skaffade sig rostugnar,
krossverk och blåsmaskiner. I smedjorna installerade man
lancashirehärdar och vällugnar. De gamla manufakturverken
undanträngdes av valsverk och mekaniska verkstäder. Stordriftens
epok började skymta.
Vid mitten av 1800-talet föddes den modärna svenska
trävaruindustrin, och detta är en händelse som kommer att ha
viktiga konsekvenser äVen för järnhanteringen. De första
ångsågarna börjar anläggas vid våra flodmynningar på 1850-talet,
de första trämassefabrikerna ett årtionde senare. Därmed får
den svenska skogen ett nytt värde. Förut hade skogen haft sin
största betydelse som bränslekälla åt järnbruken, nu blir den
föremål för en självständig industri. Den ene bruksägaren efter
den andre finner, att han tjänar mera på skogshantering än
på smide, och så tystnar hammarslagen i smedjan. Det är
ganska vanligt att smedjan rives och ersättes av en trämassefabrik.
Men de märkligaste förändringarna inträffade dock inom själva
järnindustrin.
I en ödslig skogsbygd på gränsen mellan Gästrikland och
Dalarna kan man få se den förfallna ruinen av Edskens mas-
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
